Jäst håller gråmögel under kontroll och främjar pollinering

Gråmögel (Botrytis cinerea) är en vanlig växtsjukdom på jordgubbar som kan slå hårt mot både skörden i sig och efterskördskvalitén av bären. Svampen infekterar blommorna, och när de vissnar sprids svampen till de växande karten. När bären mognar sprids rötan snabbt och bären täcks av ett grått ludd. I ekologisk odling använder man sig av förebyggande åtgärder för att förhindra en infektion, där fokus är på att miljön runt plantan ska hållas så torr som möjligt eftersom svampen gynnas av fukt. Utöver dessa åtgärder finns det flera olika biologiska bekämpningsmedel tillgängliga (baserade på Trichoderma, Gliocladium och Bacillus) där effekten av bekämpningen beror på klimatet samt på hur stort angreppet är. 

I en studie utförd vid universitetet i Molise i Italien undersökte en forskargrupp vilken effekt en naturligt förekommande jästsvamp (Papiliotrema terrestris) har mot just gråmögel. Teorin bakom deras försök var att jästsvampen har förmågan att kolonisera samma vävnad som gråmögelsvampen och kan därför konkurrera ut gråmöglet om plats och näring och på så sätt minska angreppet. Eftersom behandlingen mot gråmögel sker under blomningen, var de också intresserade av att undersöka om förekomsten av jästsvampen hade någon effekt på honungsbin och därmed pollineringen av blommorna. 

Växthusförsök utfördes under två odlingssäsonger i Spanien och Italien där jordgubbsplantorna besprutades med 0,5, 1,0 och 1,5 kg produkt per hektar. Effekten av dessa behandlingar jämfördes med ett registrerat biologiskt bekämpningsmedel (Serenade, Bacillus subtilis) samt med obehandlade kontroller. Den bästa effekten sågs vid en dos på 1 kg per hektar där effekten låg på 42–82 procent reduktion av angrepp. Detta var samma effekt som en behandling med Serenade. En högre dos gav ingen tydlig extra effekt, vilket tyder på att mellandosen är både effektiv och ekonomiskt rimlig. 

För att utvärdera effekten av jästsvampen på honungsbin utfördes ett försök med jordgubbar odlade i kruka som behandlades och exponerades sedan för födosökande honungsbin från närliggande kupor. Behandlade plantor jämfördes med en obehandlad kontroll. Antalet besök av bin på behandlade respektive obehandlade blommor skilde sig inte signifikant, vilket visar att jästen inte skrämde bort dem. Däremot stannade bina betydligt längre på behandlade blommor där besökstiden ökade med upp 54–78 procent. Längre besök kan i sin tur innebära effektivare pollinering och därmed bättre fruktsättning och kvalitet. För att undersöka detta närmare fick bin i laboratoriemiljö välja mellan sockerlösningar med och utan jäst. De åt konsekvent mer av den jästberikade sockerlösningen än den rena sockerlösningen. 

Sammantaget visar resultaten på en lovande utveckling av ett bivänligt biologiskt växtskydd mot en av allvarligaste sjukdomarna på jordgubbar. Jästsvampen kan kolonisera viktiga platser på blommor och bär, kraftigt minska gråmögel både efter skörd och i växthusodling och samtidigt främja pollinering. 

Studien

Palmieri, D., Ianiri, G., Capano, V. et al. Bee-friendly approach to strawberry grey mould biocontrol with the yeast Papiliotrema terrestris PT22AV. BioControl 70, 809–821 (2025).