Mer än klimat har betydelse för hållbarhet i lantbruket

Att snabbt minska utsläppen av växthusgaser är mycket viktigt för att förhindra ytterligare klimatförändringar. Utsläppen behöver minska i alla sektorer inklusive livsmedelssektorn och lantbruket. Men när vi ska utforma en mer hållbar livsmedelsproduktion är det viktigt att inte enbart ta hänsyn till utsläppen av växthusgaser. Andra aspekter att beakta är till exempel hur markens bördighet och kvalitet påverkas, hur stor användningen av bekämpningsmedel är, hur produktionen påverkar den biologiska mångfalden och hur djuren mår.

Samtidigt är det viktigt att jordbruket levererar tillräckligt med nyttiga livsmedel för att föda en växande befolkning, gärna på en så liten yta som möjligt för att ge mer plats åt naturliga ekosystem och skog. Det gäller att skapa produktiva lantbrukssystem som också minimerar skadliga effekter på ekosystemen och bevarar den framtida förmågan hos marken att producera livsmedel.


Många miljömål påverkas av lantbruket

Lantbruket påverkar miljön på många olika sätt. Sverige har 16 stycken miljömål, varav klimat är ett. Lantbruket påverkar många av dessa miljömål. Förutom klimatpåverkan handlar det också om:

Användning av mark till jordbruk – jordbruksmarken breder ut sig på bekostnad av de naturliga ekosystemen vilket idag utgör det största hoten mot den biologiska mångfalden globalt [Ref 273]. Hur jordbruksproduktionen sker och omgivande landskap förvaltas är också av stor betydelse, varierade odlingssystem där få eller inga kemiska bekämpningsmedel används, såsom inom ekologisk produktion, orsakar till exempel mindre negativ påverkan än ensidiga intensiva odlingssystem [Ref 274][Ref 127].

Färskvattenanvändning – livsmedelsproduktionen är den sektor som förbrukar allra mest vatten – 70 procent av den totala färskvattenanvändningen används inom jordbruket för att bevattna jordbruksgrödor trots att endast 16 procent av jordbruksmarken bevattnas. Detta leder till vattenbrist på vissa platser där vattentillgången är begränsad [Ref 275].  

Utsläpp av näringsämnen som orsakar övergödning – jordbruket är en betydande källa till att näringsämnen hamnar i vattendrag och hav och där orsakar övergödning med syrebrist i vattnet som följd, vilket har stor negativ påverkan på de akvatiska ekosystemen [Ref 276][Ref 277].

Utsläpp av naturfrämmande ämnen – utsläpp av ämnen som inte naturligt förekommer i ekosystemen, såsom bekämpningsmedel och veterinär antibiotika, eller ansamling av ämnen som förekommer naturligt, till exempel metaller, kan orsaka olika typer av negativ påverkan på olika organismer i naturen. Påverkan kan ske på både djur och växter, och även medföra negativa hälsoeffekter (Läs mer: Bekämpningsmedelsrester och hälsoeffekter samt Innehåll av skadliga ämnen i maten).

Förvaltning av vilda resurser såsom fiskebestånd och viltstammar – av de globala fiskebestånden ligger cirka en tredjedel på ohållbara nivåer och nästan alla resterande fiskebestånd fiskas på maximala nivåer [Ref 133]. Mängden vilda djur har minskat dramatiskt – sedan 1970 har biomassan av vilda djur minskat med 82 procent! [Ref 273]

  

Livscykelanalyser fångar inte allt vid utvärdering av produktionssystem

I en nyligen publicerad studie drar forskarna slutsatsen att utvärdering av olika produktionssystem med livscykelanalys-metodik, vilket är mycket vanligt, riskerar att systematiskt missgynna mer extensiva produktionssystem såsom ekologisk lantbruk [Ref 255].  I livscykelanalyser utvärderas miljöpåverkan i relation till hur mycket livsmedel/produkter som produceras och flera aspekter som påverkas av produktionssystemen tas inte med i analysen. Viktiga aspekter för ett hållbart lantbruk och som är svåra att ta med i analysen är markbördighet och jordkvalitet, påverkan på biologisk mångfald och effekter av användningen av kemiska bekämpningsmedel på miljö och hälsa. Därmed tenderar livscykelanalyser att favorisera jordbrukssystem med stora insatser av gödsel och bekämpningsmedel som producerar stora skördar men mindre naturnyttor, ekosystemtjänster, framför mindre intensiva system.

Fjäril på tistelblomma, spannmålsfält i bakgrunden.Foto: Camilla Winqvist


Klimat och biologisk mångfald

Ett ensidigt fokus på klimatpåverkan inom lantbruket riskerar att förvärra situationen på andra områden. Till exempel används bekämpningsmedel för att få rikliga skördar. Stora skördar är bra för att få en lägre klimatpåverkan per kg gröda, men bekämpningsmedlen påverkar den biologiska mångfalden negativt. Här finns alltså en målkonflikt.

Ett mer intensivt brukat landskap där diken, åkerholmar och betesmarker försvinner och fälten blir större och landskapen mer monotona kan ge rikliga skördar och en mindre klimatpåverkan per kilogram producerade livsmedel jämfört med produktion i ett mer småbrutet landskap där man ger plats år olika landskapselement. Samtidigt riskerar den biologiska mångfalden att drabbas, och även olika naturnyttor, ekosystemtjänster, som hänger ihop med mångfalden, av ett intensivt brukat odlingslandskap eftersom flera av Sveriges hotade arter återfinns i jordbrukslandskapet och är beroende av en mångfald av livsmiljöer. Naturnyttor som hänger ihop med mångfalden, såsom pollinering och biologisk bekämpning riskerar också att minska.

Läs mer: Sammanfattning biologisk mångfald

 Foto: KRAV

Klimat och djurvälfärd

Förutom miljöaspekterna finns det många andra aspekter att ta hänsyn till. Något som gör livsmedelssystemet unikt är att andra levande varelser används i mycket stor skala – år 2017 slaktades globalt 1,5 miljarder grisar, 1 miljard får/lamm och getter, 330 miljoner nötkreatur och över 70 miljarder kycklingar [Ref 421]. Klimatpåverkan per kg producerad vara blir oftast lägst om djuren hålls i intensiva system där de växer snabbt och inte gör av med energi på att röra sig, till exempel genom att vara utomhus såsom i ekologisk produktion. Dock inkräktar sådana intensiva system mycket på djurens möjlighet att utöva sina naturliga beteenden. Genom att äta lite mindre kött, och att äta kött från en djurhållning med bättre djurvälfärd kan klimatpåverkan från animaliekonsumtionen minska samtidigt som djurens välfärd värnas. Det är ett exempel på hur en målkonflikt kan hanteras.  

Läs mer: Djurvälfärd på ekologiska gårdar

 

Antibiotikaresistens

En annan viktig aspekt kopplad till animalieproduktionen är användningen av antibiotika. Hur mycket antibiotika som används men även aspekter som smittskydd och hygien påverkar utvecklingen av antibiotikaresistens. Antibiotikaanvändningen inom djurhållningen skiljer sig markant mellan olika länder – Sverige, Finland, Island och Norge använder mindre mängder än andra länder [Ref 278]. Globalt används mindre antibiotika i ekologisk djurhållning än i den konventionella, men i Sverige är användningen likartad i bägge produktionsformerna. Dock beror mer än 80 procent av den svenska matkonsumtionens avtryck på antibiotikaanvändningen i djurhållningen på importerade animaliska livsmedel [Ref 268]. Den likartade användningen av antibiotika i Sverige i ekologisk och konventionell produktion talar för att det inte behöver vara en målkonflikt mellan att nå de genomsnittligt högre avkastningsnivåer man har i konventionell svensk djurproduktion jämfört med i ekologisk, och resistensutveckling mot antibiotika.

Läs mer: Antibiotikaanvändning och resistens

 Daggmask i jord.Foto: Emma Casserlöv, KRAV

Markbördighet

Andra viktiga hållbarhetsaspekter är att se till att jordbruksmarken behåller sin långsiktiga bördighet och produktionsförmåga och att produktionssystemen är robusta och klarar förändringar i klimat och andra yttre väntade och oväntade förändringar. Globalt är markförstöring och erosion som orsakas av  ohållbara jordbruksmetoder ett betydande hot mot den framtida matförsörjningen [Ref 134]. Att skapa och upprätthålla en långsiktig bördighet och produktionsförmåga skulle kunna medföra mindre avkastning på kort sikt, och därmed en större klimatpåverkan per kg producerat livsmedel. Resonemanget innebär att även långsiktiga perspektiv såsom påverkan på markbördighet och jordkvalitet behöver beaktas i relation till klimatpåverkan idag av ett visst sätt att producera.  

Ekologiska produktionssystem kan göra marken bördigare genom en större mängd organiskt material och mer markorganismer jämfört med jordar som brukas konventionellt, enligt internationella studier. Den biologiska aktiviteten hos markens organismer, markdjur  och mikroorganismer, är också genomsnittligt större i ekologiska än i konventionella jordar, vilket bland annat kan gynna omsättning och näringsfrigörelse från organiskt material i marken och även gynna biologisk kontroll av skadegörare.  


Referenser