Innehåll av skadliga ämnen i maten

Innehållet av ett antal skadliga ämnen, såsom tungmetaller, har studerats i ett större antal studier. Den mest betydelsefulla skillnaden mellan ekologiska och konventionella livsmedel som har identifierats är en sannolikt lägre halt av kadmium i ekologisk spannmål.

Svenska ekologiska ägg innehåller låga halter av dioxin. Halterna är under gränsvärdena men de är betydligt högre än i konventionella ägg. Orsaken är det fiskmjöl som finns i ekologisk foder till höns.

Förekomsten av mögelgift som bild i fält är lägre i ekologiska produkter, medan mögelgift som bildas under lagringen inte verkar påverkas av produktionsformen.

Gå direkt till


Kadmium finns naturligt men påverkas också av odlingsmetoder

Kadmium finns naturligt i marken men tillförs även med fosforgödselmedel och genom nedfall från luften. Kadmium tas upp från marken av våra odlade grödor. Sett till hela befolkningen är spannmål och rotfrukter de viktigaste källorna till kadmiumexponering för icke-rökare. I Sverige [Ref 29] och i EU [Ref 45] ligger befolkningens exponering under den högsta exponeringen som anses vara säker, men för vissa grupper är exponeringen högre [Ref 45]. Kadmium kan skada njurarna och öka risken för benskörhet och för vissa cancerformer [Ref 46].

Halten kadmium i en gröda avgörs bland annat av sortvalet, bakgrundshalten i jorden, jordart, jordens kemiska egenskaper samt tillförseln via fosforgödselmedel. Kadmiumupptaget i grödan minskar med en högre halt organisk kol (mull) i jorden, och ökar vid ett lägre pH-värde [Ref 47]. Flera av dessa faktorer påverkas av odlingssystemet: generellt leder ekologisk drift till en högre halt organiskt material i jorden, jämfört med konventionella metoder [Ref 48][Ref 49]. Användning av stallgödsel och andra organiska gödselmedel, som är vanligare i ekologisk produktion, motverkar försurning i marken. Dessutom är tillförseln av mineraliska fosforgödselmedel obetydlig i ekologisk jämfört med konventionell produktion, och kadmiumhalten är vanligtvis högre i mineraliska jämfört med organiska fosforgödselmedel [Ref 7].


Mindre kadmium i ekologisk spannmål

Ungefär två dussin studier jämför kadmiumhalten i ekologiska och konventionella grödor. Sammanfattningar av dessa studier kommer fram till olika slutsatser huruvida halten är jämförbar [Ref 10], eller lägre [Ref 9], i ekologiska produkter. En fördjupad analys har kommit fram till att existerande data pekar på 30 procent högre kadmiumhalt i konventionellt jämfört med ekologiskt spannmål [Ref 7]. Det saknas dock långtidsstudier, och även större studier från Sverige.

Sverige utmärker sig i sammanhanget genom å ena sidan ett relativt lågt pH i marken [Ref 247], vilket främjar upptaget av kadmium till grödan. Å andra sidan har mineralisk fosforgödsel med hög kadmiumhalt länge varit beskattad i Sverige. Därför har halten kadmium i mineralisk fosforgödsel i Sverige sjunkit från i genomsnitt cirka 150 g kadmium per ton fosfor i början på 1970-talet till ungefär 7 g per ton fosfor 2017/2018 [Ref 50]. Det motsvarar ungefär en tiondel av kadmiumhalten som är vanligt internationellt [Ref 7]. Ett inflöde av kadmium till ekologiska gårdar i Sverige sker via stallgödsel från konventionella gårdar. Sammanfattningsvis är det osäkert huruvida den troligtvis lägre kadmiumhalten i ekologiska jämfört med konventionella produkter, särskilt spannmål, även gäller under svenska förhållanden.

För halten av andra tungmetaller i mat, som bly eller kvicksilver, finns det sparsamt med dataunderlag och inga tydliga kopplingar mellan produktionssystemet och halten i produkten.


Svenska ekologiska ägg innehåller mer dioxiner än konventionella

År 2016 rapporterades att halten av dioxin och dioxinliknande ämnen i svenska ekologiska ägg hade ökat under flera år och låg tre gånger högre än halten av dessa ämnen i konventionella ägg [Ref 248]. Ägg bidrar enbart med en liten del till det totala dioxinintaget även när man äter ekologiska ägg – i medeltal cirka tre till sju procent [Ref 248]. De viktigaste källorna är fisk och skaldjur, mejeriprodukter och kött [Ref 249]. Inga gränsvärden överskreds i äggen, dock är medelintaget i maten av dioxin och dioxinliknande ämnen totalt sett högre än det som bör tolereras [Ref 248][Ref 250]. Därför är varje minskning av dioxidinnehåll i maten önskvärd.

En minskning av andelen fiskmjöl i fodret ledde 2017 till en snabb halvering av halten dioxin i de ekologiska äggen, dock var den fortfarande i slutet av 2017 högre än halten i konventionella ägg [Ref 251]. En slutsats var att det är dioxininnehållet i fodret som huvudsakligen påverkar äggens dioxinhalt, och inte det faktum att ekohönsen rör sig i utemiljö [Ref 251].

Liknande har inträffat förr; 2004 visades att ekologiska ägg hade betydligt högre dioxinhalt än konventionella, vilket var tydligt kopplat till fiskmjölet i fodret. Under de följande åren byttes fodret, och halterna sjönk fram till 2007, varpå de åter började stiga [Ref 248].

Anledningen till att det finns fiskmjöl i ekohönsens foder är att det är svårt att tillgodose hönsens behov av aminosyran metionin med enbart vegetabiliskt foder i högproducerande kommersiella besättningar. I konventionellt hönsfoder tillsätts syntetiskt framställt metionin, vilket inte är tillåtet i ekologisk produktion inom EU (dock exempelvis i USA).


Mindre av mögelgiftet DON i ekologisk spannmål

Förekomst av mögelgifter (svamptoxiner) i ekologisk och konventionell produktion är framför allt undersökta för deoxynivalenol (DON) och ochratoxin A (OTA). Båda förekommer främst i spannmål, där DON bildas i fält medan OTA bildas vid lagring. Förekomsten av DON är lägre i ekologiska produkter, medan förekomst av OTA inte verkar påverkas av produktionssystemet.

Flera mögelsvampar som växer på olika grödor kan medföra negativa effekter för människor. Mest känt är mögelgiftet DON som är vanligt i spannmål. För DON har en sammanställning av studier påvisat en genomsnittligt lägre halt i ekologiska jämfört med konventionella produkter [Ref 10]. Anledningen är inte helt klarlagd, men det verkar som om användningen av kemiska svampmedel ändrar sammansättningen av svamparter i grödan, och försvagar arter som motverkar DON-producerande svampar [Ref 51][Ref 52] Varierade växtföljder och mindre intensiv kvävegödsling i ekologisk produktion verkar också motverka DON-producerande mögelsvampar. Inom EU är intaget av DON hos barn större än det dagliga intag som bör tolereras [Ref 252].

För ett annat mögelgift, ochratoxin A som även det förekommer i spannmål, är halterna inte beroende av produktionssystemet [Ref 10]. För övriga mögelgifter finns det få eller inga jämförande studier och inga tydliga kopplingar till produktionssystemet.


Referenser