Bekämpningsmedelsrester och hälsoeffekter

Det som tydligt skiljer den ekologiska maten från den konventionella är betydligt lägre halter av bekämpningsmedelsrester. Även i konventionell mat är dock resthalterna nästan alltid under gällande gränsvärden. Förekomsten av bekämpningsmedelsrester beror även på vilka livsmedel man tittar på: för exempelvis spannmål, baljväxter och rotgrönsaker är resthalter ovanliga även för svenskproducerade konventionella produkter, medan resthalter är vanliga för många sorters frukt.

Det finns misstankar att negativa effekter av bekämpningsmedelsrester förekommer trots omfattande säkerhetstester, till exempel effekter av exponering av foster för låga halter av vissa insektsmedel på barns kognitiva utveckling (lärande, minne, medvetande, problemlösning med mera).

Gå direkt till


Bekämpningsmedelsrester i livsmedel

Inom EU finns över 300 godkända aktiva ämnen i kemiska bekämpningsmedel, men bara ungefär 30 får användas i ekologisk produktion. (Läs mer: Ingen eller mycket liten användning av kemisk bekämpning i ekologiskt lantbruk) Som en konsekvens av detta och att man inom ekologisk produktion främst arbetar med förebyggande växtskyddsåtgärder, är bekämpningsmedelsrester betydligt mindre vanliga i ekologiska livsmedel än i konventionellt producerade.

Inom EU kontrollerar alla medlemsländer halterna av bekämpningsmedelsrester i livsmedel genom regelbundna stickprov. Resultaten för ekologiska produkter redovisas ofta separat. EU-kommissionen samordnar provtagningarna och EU:s livsmedelsmyndighet (EFSA) sammanställer resultaten för de cirka 90 000 årliga proven. I Sverige ansvarar Livsmedelsverket för kontrollprogrammet. Årliga rapporter sammanfattar resultaten [Ref 27]. Delvis bestämmer länderna själva vilka livsmedel och vilka bekämpningsmedel som ska kontrolleras, men EU-kommissionen föreskriver att ungefär 30 viktiga livsmedel ska undersökas i alla medlemsländer för rester av ungefär 150 bekämpningsmedel i en treårig cykel.

En sammanställning av dessa data för åren 2013–2015 visar att 44 procent av de konventionella och 6,5 procent av de ekologiska produkterna hade mätbara resthalter för åtminstone ett ämne. Gränsvärden överskreds för 1,2 respektive 0,2 procent av proverna. Denna sammanställning är den hittills mest systematiska jämförelsen av resthalter i ekologiska och konventionella produkter [Ref 30].

 

Gränsvärden för bekämpningsmedel i mat

EU-länderna har gemensamma lagstadgade gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i livsmedel (Maximum Residue Levels, MRL). MRL återspeglar de högsta förväntade resthalterna i livsmedlet när man använt medlet på det sätt och i de grödor som det finns ett godkännande för. Vid fastställande av MRL har hänsyn tagits till att intaget av ämnet inte ska leda till en risk för konsumenten, det vill säga den förväntade konsumtionen får inte leda till en exponering över fastslagna toxikologiska referensvärden. Om ett ämne inte är tillåtet att använda i en viss gröda, sätts MRL till ett lågt standardvärde, oftast 0,01 mg/kg. Samma låga standardvärde gäller för barnmat. Se EFSAs webbplats för detaljer.

Referensvärden för hälsorisker med bekämpningsmedel

Olika toxikologiska referensvärden för ett bekämpningsmedel fastställs i en omfattande utvärdering (se EFSAs webbplats för detaljer) innan medlet godkänns. Det acceptabla dagliga intaget (ADI) anger ett genomsnittligt intag för människor som inte får överskridas för att undvika risker för hälsan på lång sikt (kroniskt intag), medan den akuta referensdosen (ARfD) anger ett intag som inte får överskridas under en kortare period, till exempel en måltid eller en dag. Läs mer om toxikologiska referensvärden på Livsmedelsverkets webbplats.


Hur kan bekämpningsmedelsrester hamna i ekomaten?

Förekomsten av rester av bekämpningsmedel är låg i ekologisk mat och endast en del av fynden är ämnen som är tillåtna i ekologisk produktion. Många fynd av resthalter kommer från andra källor. Källor för bekämpningsmedelsrester kan vara: otillåten användning, spridning med vinden (det vill säga kontaminering av odlingen på grund av användning i närliggande odling), spridning via avdunstning och sedan nedfall, kontaminering eller förväxling i livsmedelskedjan, felmärkning, förekomst i miljön (särskilt för gamla långlivade insektsmedel som DDT), naturligt förekommande ämnen eller från användning av medel som är tillåtna i ekologisk produktion. Myndigheternas resthaltsanalyser ger oftast inte svar på orsaken till varför ett bekämpningsmedel hittas. Men det är tydligt att resthalter till ämnen som får användas i ekologisk produktion enbart utgör en mindre andel av fynden [Ref 236].

I vissa fall, som med de långlivade insektsmedlen DDT eller hexaklorobensen, återspeglar halterna som finns i animaliska produkter en kontaminering i ekosystemet och livsmedelskedjan som har sitt ursprung i användning av dessa ämnen för flera årtionden sedan. Fynd av substanserna azadirachtin, spinosad, och pyretriner, härrör sannolikt från tillåten användning i ekologisk produktion. En tredje kategori är ämnen som kan användas som bekämpningsmedel men som också själva, eller de ämnen som uppstår vid deras nedbrytning, förekommer naturligt. Hit räknas koppar och ditiokarbamater. Koppar förekommer som essentiellt ämne i alla växter och djur, medan ditiokarbamater analyseras som en nedbrytningsprodukt som även förekommer naturligt. Dessa ämnen hittas i en stor andel av proverna, både ekologiska och konventionella (koppar: 81 procent, ditiokarbamater: 9 procent [Ref 236]), vilket inte nödvändigtvis återspeglar att de har använts som bekämpningsmedel. Ytterligare en kategori, där de flesta syntetiska kemiska bekämpningsmedel ingår, hittas i ekologiska produkter och kan ha orsakats av otillåten användning, kontaminering under produktion, transport, eller förädling, eller på grund av förväxling eller felmärkning.


Hälsoeffekter av bekämpningsmedel

Bekämpningsmedel genomgår omfattande utvärdering innan de kan godkännas. Syftet är bland annat att säkerställa att de som exponeras yrkesmässigt för medlen samt livsmedelskonsumenter inte drabbas av negativa hälsoeffekter. Dock har denna säkerhetsutvärdering vissa brister.

Mest väldokumenterat är effekterna av fosters exponering för låga halter av organofosfater (en grupp av insektsmedel), särskilt klorpyrifos, på barns kognitiva utveckling (lärande, minne, medvetande, problemlösning med mera). Flera epidemiologiska långtidsstudier i USA har hittat ett samband mellan halten av organofosfater eller klorpyrifos i den gravida kvinnans blod eller urin, och en lägre IQ hos barnet i skolåldern [Ref 31][Ref 32][Ref 33]. En omfattande utvärdering av klorpyrifos av den amerikanska miljömyndigheten EPA visar att det finns gott stöd till dessa observationer även i andra epidemiologiska studier och i djurförsök [Ref 34]. Därför har EPA föreslagit ett mycket lågt säkert intag för klorpyrifos, som i praktiken betyder att ämnet inte kan användas alls i lantbruket [Ref 35].

Även bekämpningsmedelsföretaget som säljer klorpyrifos har i en djurstudie undersökt om ämnet påverkar hjärnans utveckling. Dock slås det felaktigt fast i rapporten från studien att inga effekter på hjärnans utveckling observerades. I själva verket påverkade klorpyrifos hjärnans arkitektur hos unga råttor redan vid den lägsta testade dosen [Ref 36]. Ämnet har nyligen förbjudits inom EU [Ref 37], men flera andra organofosfater förblir godkända. Klorpyrifos har aldrig varit godkänt i jordbruket i Sverige, dock pekar existerande data på att exponeringen i Sverige, via importerad mat, hittills har varit jämförbar med den i USA [Ref 237][Ref 238][Ref 239].

I en studie från 2015 har effekter av organofosfater på hjärnans utveckling uppskattats kosta ungefär 146 miljarder Euro per år inom EU, eller drygt en procent av BNP, via en lägre IQ och därmed lägre produktivitet [Ref 38].

Det är mycket välbelagd att det är bra för hälsan att äta mycket frukt och grönsaker. Att undvika frukt och grönt för att undvika bekämpningsmedelsrester är därför ingen bra strategi.


Effekter för yrkesverksamma

Förutom via maten, som är den viktigaste exponeringsvägen för de flesta, kan exponering för bekämpningsmedel även ske för lantbrukaren eller maskinföraren vid spridningen av medlet i odlingen och för andra genom avdrift till närliggande områden. Yrkesmässig exponering har visats öka risken för Parkinsons sjukdom [Ref 240][Ref 243][Ref 244]och har rapporterats öka risken för vissa cancerformer som Non-Hodgkins lymfom [Ref 241] och barnleukemi [Ref 242]. Det är oklart och inte undersökt huruvida dessa fynd även är av betydelse för den som exponeras för bekämpningsmedelsrester via maten [Ref 7]. En svårighet för forskningen är att det kan gå lång tid, ibland flera årtionden, mellan exponering och när sjukdomen bryter ut. Det är inte heller klart om det är kortvarig hög exponering, eller snarare den sammanlagda exponeringen över lång tid, som orsakar effekter. Men särskilt observationerna kring en ökad risk för Parkinsons sjukdom och barnleukemi till följd av hantering av bekämpningsmedel har fått ökad uppmärksamhet av EU:s livsmedelsmyndighet EFSA [Ref 242][Ref 39].

Människans tidiga utvecklingsfaser under graviditet och tidig barndom är särskilt sårbara perioder för nervgifter och hormonstörande ämnen. I en pågående dansk studie har även kortvarig yrkesmässig exponering av kvinnor som arbetar i växthus, innan de visste att de var gravida, kopplats till långtidseffekter för barnens tillväxt, hjärnfunktioner, och utveckling [Ref 40][Ref 41][Ref 42][Ref 43][Ref 44]. Detta pekar på att även idag godkända bekämpningsmedel kan ha negativa effekter på fosters utveckling i ett land som har jämförbar kemikalielagstiftning som Sverige, trots omfattande säkerhetstester vid godkännandet.

I många utvecklingsländer är regler kring bekämpningsmedelsanvändning och säkerhet svagare eller följs mindre strikt, jämfört med i till exempel EU. För de som arbetar i odlingar kan detta innebära en betydande risk för akut förgiftning. Även de som bor i närheten, däribland barn, kan exponeras och riskera förgiftningssymtom [Ref 245][Ref 246].


Referenser