Hur kan ekologisk produktion bidra till en framtida hållbar livsmedelsförsörjning?

Om man vill producera samma mängd och typ av livsmedel i framtiden som vi konsumerar idag med dagens ekologiska lantbruk kommer det behövas större arealer jordbruksmark eftersom skördarna i genomsnitt är lägre. Det är dock viktigt att påpeka att kunskapen är mycket begränsad om hur avkastningen i många utvecklingsländer skulle påverkas av en övergång till ekologiska produktionsmetoder.

Samtidigt är inte västvärldens intensiva jordbrukssystem och resurskrävande konsumtionsmönster hållbara för att långsiktigt försörja en växande befolkning. Ekologiskt lantbruk är ett av flera alternativ för att nå mer hållbara lantbrukssystem.

Gå direkt till


Både jordbruksmetoder och kostmönster behöver förändras

Det finns idag inte tillräckligt med uppodlad åkermark globalt för att producera samma typ och mängd av mat som vi gör idag med endast ekologisk produktion. Ytterligare avskogning och/eller uppodling av gräsmarker för att ge plats till mer åkermark skulle påverka den biologiska mångfalden och ekosystemen negativt, inte minst genom en större klimatpåverkan. (Läs mer: Klimatpåverkan är ungefär lika stor från ekologisk som från konventionell mat) Att förse jordens växande befolkning med mat från dagens konventionella jordbruk enligt rådande konsumtionstrender och med dagens nivåer av matsvinn är inte heller ett hållbart alternativ. Dagens livsmedelssystem orsakar stor miljöpåverkan. Både jordbruksmetoder och kostmönster behöver förändras och svinnet minska för att vi ska kunna förse jordens växande befolkning med mat på ett hållbart sätt [Ref 154].

 Foto: Miriam Kegl/Azote


Ekologisk produktion är ett av flera alternativ för att nå hållbarhet

Vi behöver skapa ett lantbruk som är tillräckligt högavkastande för att förse jordens befolkning med hälsosam mat, samtidigt som miljöpåverkan minimeras. Utmaningarna ser olika ut i olika delar av världen. I många låginkomstländer där skördarna är mycket låga behöver skördarna öka genom mer hållbara produktionsmetoder och tillförsel av mer växtnäringsämnen genom förbättrade kretslopp och ibland genom nytillförsel utifrån. I rika länder där skördarna redan är höga behöver jordbruket bli mer hållbart med minskat beroende av energikrävande insatsvaror som innebär risker för hälsa och miljö samt minska förlusterna av näringsämnen. FAO (2018) [Ref 133] konstaterar att skördarna kan behöva minska något i västvärlden för att åstadkomma en mer hållbar produktion. Ekologisk produktion är exempel på ett produktionssystem som kan vara ett av flera alternativ för att nå målsättningarna [Ref 134]. Dock måste även det ekologiska lantbruket förbättras och till exempel utveckla motståndskraftiga odlingssystem samt skonsamma och biologiska metoder för att motverka angrepp av skadegörare. En långsiktigt hållbar växtnäringsförsörjning är också en utmaning, som bland annat handlar om att förbättra kretsloppet av växtnäring i hela livsmedelssystemet, inte minst att kunna återföra växtnäring från avloppssystemen på ett säkert sätt. Det är dock inte tillåtet idag enligt EU:s regelverk för ekologisk produktion [Ref 73]. En utmaning är också att integrera mer kvävefixerande växter i odlingssystemen, vilket är speciellt viktigt om djurhållningens andel av ekoproduktionen minskar och därmed tillgången på stallgödsel.

 

Framtidsscenarier om storskalig övergång till ekologiskt lantbruk

Scenarier är framtidsspaningar som kan användas för att studera hur olika sätt att producera livsmedel påverkar till exempel markanvändning, utsläpp av växthusgaser, användning av bekämpningsmedel med mera. I en sådan scenarioanalys undersökte forskarna effekterna av en hundraprocentig omläggning till ekologisk produktion globalt. Studien visade att om inga förändringar av kosten görs skulle behovet av åkermark öka med mellan 16 och 33 procent, beroende av hur stor skördeskillnad mellan ekologisk och konventionell odling man räknar med, 8 eller 25 procent [Ref 144]. Forskarna studerade även hur behovet av mark förändrades av minskat svinn (det vill säga mat som kastas eller förfars i livsmedelskedjan och i hemmen) och till foder minskad användning av spannmål och andra grödor, som lämpar sig för direkt humankonsumtion. Man fann då att med exempelvis en minskning av svinnet med 25 procent och en minskning av utfordring med livsmedelsgrödor med 50 procent (vilket kraftigt skulle minska köttproduktionen) så kan all mark ställas om till ekologisk produktion utan att mer mark behövs, under antagandet att klimatförändringarna inte genomsnittligt ger mindre skördar.

 

Omfattande omläggning till eko ställer nya krav på växtnäringsförsörjningen

Omläggning till ekologisk produktion minskade det totala överskottet av kväve i lantbruket (det kväve som inte byggs in i livsmedel utan riskerar att förloras till miljön) – dock uppstod ett underskott av kväve i jordbruket vid mer än 80 procent av marken i ekologisk produktion, vilket återigen pekar på att kväveförsörjningen i det ekologiska lantbruket är en kritisk faktor vid en omfattande omläggning till ekologisk produktion. Det blir extra viktigt att recirkulera näringen från samhället, det vill säga från matavfall, rester från livsmedelsindustrin och avloppsprodukter. Användningen av bekämpningsmedel minskade drastiskt vid omläggningen medan utsläppen av växthusgaser låg på ungefär samma nivå som i referensscenariet där man utgick från de produktionssystem vi har idag.

 

Med en annan kost kan odlingsmarken i Norden föda många fler

I en annan studie studerades en hundraprocentig omläggning till ekologisk produktion i Norden [Ref 136][Ref 135]. Förutom omläggning till ekologisk produktion begränsades djurhållningen till foderresurser som inte människor äter, till exempel gräs och restprodukter från livsmedelsindustrin såsom vetekli, rapskaka och melass. Man utgick ifrån att producera en hälsosam kost till så många människor som möjligt. Man fann att det gick att producera mat till 37 miljoner människor i Norden. Det är betydligt fler än den nuvarande nordiska befolkningen (26 miljoner) och dessutom importeras idag också mycket mat. Det innebär dock en betydligt lägre köttkonsumtion. Även i detta scenario var försörjningen med kväve en svårighet vid denna totala omläggning till ekologisk produktion.

 

Stort behov av mark om mycket animalier produceras

Det finns alltså många olika aspekter att ta hänsyn till i livsmedelsystemet. Hur långt marken räcker beror på hur höga skördarna är, men också i stor utsträckning på hur mycket kött och andra animaliska produkter som produceras. Detta kan illustreras med ett enkelt exempel. De ekologiska spannmålsskördarna globalt är cirka 75 procent av de konventionella. För att producera 1 kg ekologiskt spannmål behövs således cirka 25 procent mer mark än för att producera 1 kg konventionellt spannmål. Jämför man istället markåtgång för köttproduktion jämfört med vegetabilieproduktion globalt går det åt cirka 3 kg mänskligt ätbart foder (spannmål och baljväxter) per kg producerat kött. Så för att producera ett kg kött istället för ett kg spannmål och baljväxter blir markanvändningen 200 procent större.  

Genom att minska animalieproduktionen, speciellt den i vilken djuren äter sådant som vi människor kan äta direkt, så får vi mer plats att bedriva ett jordbruk med större miljöhänsyn och med mindre energikrävande insatsvaror som innebär risker för hälsa och miljö. Att minska på svinnet är en annan viktig åtgärd för att minska på behovet av ytterligare jordbruksmark.

Skörd av åkerbönor, foto: Bengt Ekberg/Azote


Maten räcker men många går hungriga

Idag produceras tillräckligt med mat för att med god marginal föda världens befolkning [Ref 133]. Maten är dock mycket ojämnt fördelad – medan 800 miljoner människor inte har tillräckligt att äta är cirka två miljarder människor överviktiga eller feta. Politiska, sociala och ekonomiska faktorer gör att människor inte har tillgång till tillräckligt med mat [Ref 140].

Sedan 1961 har tillgången på mat ökat med mer än 30 procent per person [Ref 138][Ref 134]. Denna ökning har varit möjlig till stor del tack vare syntetiskt framställt kvävegödsel (konstgödsel), kemiska bekämpningsmedel, mer högavkastande sorter av olika grödor och mer högproducerande djur och annan teknisk utveckling. Denna utveckling har dock också inneburit omfattande miljöproblem. Den årliga användningen av kvävegödsel har ökat med 800 procent under perioden vilket har lett till stora problem med övergödning. På många platser på jorden har den intensiva odlingen också lett till jorderosion och kraftigt försämrade odlingsmöjligheter. Användningen av kemiska bekämpningsmedel ger hälsorisker för de människor som hanterar dessa och för omgivande ekosystem.

En stabil livsmedelsförsörjning är således inte bara en fråga om att producera tillräckliga mängder mat. Livsmedelsproduktionen påverkas av flera viktiga faktorer såsom vem som producerar mat, vem som har tillgång till ny teknik och kunskap för att använda den och vem som har råd att köpa ny teknik och insatsvaror. Människor har inte mat för dagen på grund av fattigdom och brist på tillgång till mat, naturkatastrofer, krig och politisk instabilitet [Ref 141][Ref 140]. De senaste tre decennierna har trenden varit positiv i de utvecklingsländer som haft ekonomisk tillväxt och politisk stabilitet i kombination med åtgärder för att ge de mest sårbara befolkningsgrupperna socialt skydd [Ref 139]. Totalt 72 av 129 utvecklingsländer lyckades nå målet att senast år 2015 ha halverat andelen undernärda. Viktiga framgångsfaktorer är ökad produktivitet och inkomstsäkerhet för småjordbrukare samt tillgång till sjukvård och utbildning.

 

 

Ekologiskt och konventionellt lantbruk producerar olika saker

Olika typer av livsmedel produceras i ekologisk respektive konventionell produktion i världen. I en studie beräknades effekterna av att lägga om jordens lantbruk till 100 procent ekologisk produktion enligt vad som idag vanligtvis produceras inom eko [Ref 229]. Man fann att med 100 procent ekologisk produktion skulle en befolkning på 6 miljarder människor (2 700 kcal/person/dag) kunna födas jämfört med 8 miljarder med 100 procent konventionell produktion.

Resultaten visar i likhet med andra studier att vid en storskalig omläggning till ekologiskt lantbruk behöver produktionens inriktning förändras mot mindre mängd animalier för att tillgodose världens behov av mat. Att minska svinnet är också avgörande för att maten ska räcka.

I studien fann man att en tredjedel av skillnaden i skörd mellan ekologiskt och konventionellt lantbruk orsakades av att det var andra grödor som odlades jämfört med i konventionell produktion [Ref 229]. Odlingen av vete, ris och majs som idag odlas på hela 46 procent av åkermarken minskade med cirka 30 procent. Även oljeväxter och grödor för produktion av socker minskade. Andra spannmålslag än vete skulle odlas på större arealer och baljväxter såsom ärter och bönor skulle öka med cirka 35 procent. Odling av fodergrödor på åkermark såsom klöver och lusern skulle öka ännu mer, med upp till cirka 60 procent globalt. Forskarna gjorde även regionala scenarier som visade betydande skillnader mellan olika delar av världen.


Referenser