Avkastning och livsmedelsförsörjning i ekologisk produktion Biologisk mångfald och ekologisk produktion För yrkesverksamma Växtskydd och bekämpningsmedel i ekologisk produktion SLU ekologisk produktion och konsumtion (Epok)

I Alicante arbetar odlingsrådgivaren Toni Ballesta Cámara med att minimera användningen av kemiska insatsmedel genom att implementera strategier som främjar den naturliga biologiska mångfalden. Genom olika metoder för övervakning och samodling strävar han efter att uppnå en balanserad ekologi där skadedjur regleras naturligt och växtproduktiviteten ökar.

Agroekologisk biologisk bekämpning är en transformativ metod för skadedjursbekämpning som syftar till att skydda livsmedelssystem och ekosystem utan att använda syntetiska bekämpningsmedel. Denna metod sträcker sig längre än att enbart applicera biokontrollprodukter; den innebär i grunden en förändring av odlingen med lokalt anpassade strategier för att hantera skadedjur, växtsjukdomar och ogräs. Grundidén är att främja odlingsplatsens inneboende potential för motståndskraft mot skadedjur och sjukdomar, och därmed skapa en balanserad miljö.

Ett exempel på denna metod beskrivs av odlingsrådgivaren Toni Ballesta Cámara, som är baserad i Alicante i Spanien. Hans arbete fokuserar på att beroendet av syntetiska insatsmedel i odlingen ska minska, och att odlarna ska övergå till agroekologiska system med målet att öka den biologiska mångfalden samtidigt som produktiviteten ökar. När det handlar om biologisk bekämpning använder han sig av olika strategier för övervakning av både skadedjur och naturliga fiender. Med hjälp av klisterfällor, feromonfällor och ljusfällor utplacerade i fältet, fångar han in och identifierar insekter. På det sättet kan han säkerställa att de insatser som görs av odlaren är både nödvändiga och vältajmade. För att främja den biologiska mångfalden används samodling där ett exempel är att odla vattenmelon tillsammans med strandkrassing (Lobularia maritima) vilket bidrar till en ökad kontroll av bladlus samtidigt som pollineringen förbättras eftersom förekomsten av insekter i odlingen ökar. Utöver detta etableras så kallade biokorridorer av blomsterremsor och häckar som blir till boningsplatser, och ökar tillgången på föda, för naturligt förekommande insekter.

Resultaten av detta agroekologiska förhållningssätt har varit mycket positiva. Det belyser vikten av lokalt anpassade strategier som tillsammans med vetenskapliga försök och erfarenhet leder till en hållbar skadedjursbekämpning. Även om effektiviteten kan variera beroende på grödan, typ av skadedjur samt på hur det omgivande landskapet ser ut, förbättrar kunskap om växternas funktionella egenskaper framgångsgraden betydligt.

Studien

Ballesta Cámara, T. (2025) Agroecological biocontrol for food and ecosystem health without synthetic pesticides, Learning from the ground. Agroecology Europe.