Många rastgårdar för värphöns består till stor del av öppna ytor, vilket troligtvis påverkar hönsens vilja att gå ut. En österrikisk studie jämförde två besättningar med olika mycket vegetation i rastgårdarna där den ena hade betydligt mer träd, buskar och örter än den andra. Resultaten visar att fåglarna rörde sig både längre ut och över en jämnare yta i den rastgård som hade mest vegetation. Skuggan från vegetationen gjorde också att hönsen kunde vara ute även när temperaturen steg upp mot 30 grader utomhus.

Inom ekologisk äggproduktion skall hönorna ha tillgång till utevistelse vilket ökar den yta som fåglarna har att röra sig på markant. Jämförelsevis får det vara sex hönor per kvadratmeter inomhus och utomhus skall det finnas ytterligare fyra kvadratmeter per höna. Men det är känt att utomhusrastgårdarna i många fall är mycket outnyttjade, troligen på grund av hur de ser ut. I normalfallet undviker hönor öppna ytor, och vilda hönor lever i områden med tät vegetation. Vegetationen ger skydd åt fåglarna som annars är bytesdjur åt exempelvis rovfåglar och rovdjur som exempelvis räv.

I studien jämfördes användningen av rastgården i två besättningar med värphöns där den ena rastgården täcktes till 50 procent av vegetation bestående av träd, buskar och örter medan den andra besättningen hade uppskattningsvis 5 procent vegetation i sin rastgård. Rastgårdarna delades sedan in i kvadranter för att kunna mäta hur fåglarna utnyttjade rastgården. Förutom förekomsten av vegetation undersökte man också om andra faktorer, såsom avstånd från hönshuset och temperatur påverkade hur hönorna valde att använda rastgården.

Generellt sätt användes rastgården med mer vegetation både mer och jämnare än rastgården med lite vegetation. Signifikant fler hönor vistades i de kvadranter som hade vegetation, jämfört med dem utan i båda rastgårdarna. Trots att de yttre delarna av rastgården med lite vegetation hade växtlighet förblev de dock oanvända, troligen eftersom fåglarna behövt korsa delar utan vegetation för att ta sig dit. Dessutom påverkade avståndet till hönshuset huruvida hönsen använde delar av rastgården eller inte. Ju längre bort från hönshuset, desto färre höns ville uppehålla sig där. I den här studien minskade rastgårdsanvändningen när avståndet till hönshuset blev mer än 50 meter. Författarna spekulerade i att det kan bero på att hönsen föredrar att uppehålla sig nära det ställe där de vilar, vilket i det här fallet är inne i hönshuset. Sammantaget tyder det på fåglarna måste kunna ta sig till alla delar av rastgården både utan att passera för långt på öppna ytor, och utan att behöva gå för långt bort från hönshuset för att rastgården skall utnyttjas. Att ge tillgång till vegetation har även i tidigare studier visat leda till att både fler fåglar går ut, och att fåglarna tar sig längre bort från hönshuset och kan utnyttja större del av rastgården.

Förekomsten av växtlighet påverkade dessutom fåglarnas tolerans för den omgivande temperaturen. När temperaturen steg över 29 grader vistades fåglarna än mindre i områden utan vegetation, medan användningen av områden med vegetation inte påverkades. Även i Sverige, där temperaturerna ökar kan detta komma att bli högst relevant i framtiden.

Studien

Space use of free-range laying hens in two outdoor ranges with different amounts of vegetation cover