Hur går det med målet i Jord till bord-strategin om att halvera kväveförluster till 2030?

Tillförseln av växtnäring till jordbruket är en av de främsta orsakerna till överskott av näringsämnen i miljön. Detta överskott är i sin tur en betydande källa till luft-, mark- och vattenföroreningar och klimatpåverkan som bland annat har lett till att den biologiska mångfalden minskat i floder, sjöar, våtmarker och hav. Tillförsel av växtnäring, kväve och fosfor, till jordbruksmark är ett av de områden som långt överstiger de planetära gränserna.

Även efter FN:s biodiversitetskonferens i år 2022 i Montreal sattes mål om att halvera kväveförluster till omgivande natur till 2030. EU-kommissionen har arbetat på att ta fram en plan för att nå målet om halverade näringsförluster i Jord till bord (inom initiativet Integrated Nutrient Management Action Plan, INMAP) som var planerad att publiceras hösten 2022 men som ännu inte har publicerats. EU:s Joint Research Programme (JRC) tog fram en underlagsrapport till INMAP där man påpekade att med de initiativ och regelverk som finns på plats idag för att minska växtnäringsförlusterna till omgivande ekosystem så skulle flödet av kväve och fosfor till haven minska med 13 respektive 17 procent.

En ny vetenskaplig studie som publicerats i början av året har analyserat tre scenarier för minskade förluster av kväve till år 2050. Studien bygger på en tidigare studie där metoden GRAFS (Generalized Representation of Agri-Food Systems) använts och där man nu ytterligare förfinat upplösningen på de geografiska områden man analyserar. GRAFS är en metod för att analysera kväveflöden mellan åkermark, betesmark, djurproduktion och humankonsumtion. Nu med en mer detaljerad upplösning som möjliggör att se på även regionala skillnader i specialisering och dess påverkan på miljön.

Scenarier med och utan kostförändringar

Det tre scenarierna som analyseras är Business-As-Usual (BAU), Agro-Ecological (AE) och Farm to Fork (F2F). I BAU så ser livsmedelsproduktionen ungefär likadan ut som idag år 2050 vad gäller människors kost och användningen av syntetiska kvävegödsel samt import av foder till de olika geografiska enheterna ser likadan ut. Förutspådd förändring i befolkning och relaterad förändring i efterfrågan på livsmedel har tagits hänsyn till. I scenariot AE så har man antagit ett minskat intag av protein med ca 20 procent och en nästan halvering av intaget av protein från animaliskt ursprung. Hela livsmedelsproduktionen följer också agroekologiska principer där inga syntetiska gödselmedel används och kvävefixerande baljväxter levererar den huvudsakliga tillförseln av kväve till jordbruksmarken. Djurproduktionen har också återknutits till växtproduktionen och betesmarker med inget importerat foder och en effektiv återförsel av stallgödseln till växtodlingssystemen. I det sista scenariot, F2F, så görs antaganden baserade på föreslagna mål i EU:s Farm to fork och biodiversitetsstrategi vilka är att minst 25 procent av jordbruksmarken brukas ekologiskt och övriga lantbruket minskar användningen av syntetiska gödselmedel med 20 procent. Totalt sett skulle det leda till en minskning av användningen av syntetiska gödselmedel med 43 procent. Ingen förändring av kosten antas i F2F-scenariet. Minst 10 procent av jordbruksmarken brukas för en hög diversitet av landskapet. I samtliga scenarier skulle kostbehoven för den europeiska befolkningen tillgodoses.

Farm to fork-scenariot otillräckligt

Resultaten visar att F2F-scenariot minskar beroendet av import av syntetiska gödselmedel och foderråvaror till Europa med 40 procent och kväveförlusterna till miljön med 30 procent. Alltså inte tillräckligt för att nå målet om en halvering av förluster av växtnäring. Med AE-scenariot skulle import av kväve i form av syntetiska gödselmedel och foderråvaror till Europa upphöra och kväveförlusterna till miljön halveras. Här skulle på grund av skiftet till mindre animaliskt protein i kosten fortfarande en del spannmål och animaliska produkter kunna exporteras trots en minskning av djur med 35­–45 procent.

Kostförändringar är nödvändiga

En av författarna till artikeln, Rasmus Einarsson på SLU, har också skrivit en fackgranskad översiktsartikel för TABLE (ett samarbete mellan University of Oxford, Wageningen University and Research och SLU) om kväve i livsmedelssystemet. Denna kan man läsa om man vill fördjupa sig mer i vilka former av kväve som används inom lantbruket, vilken miljöpåverkan som användningen har och vilka åtgärder som krävs för att minska förlusterna av kväve. Åtgärder som nämns för att minska kväveförlusterna är att öka kväveupptaget i produktionen, inom både växt- och djurproduktionen, samt öka kretsloppet av kvävet. Här diskuteras även en teoretisk livsmedelsproduktion utan användning av syntetiska gödselmedel med ekologisk produktion som exempel, och kontentan är att detta skulle kräva en kostförändring som tillåter lägre produktionsintensitet och som samtidigt skulle medföra mycket lägre kväveutsläpp. Vilken kombination av syntetiskt kväve och biologiskt fixerat kväve som blir optimal beror på hur kosten kan förändras och hur baljväxter kan integreras i jordbrukssystem.

Studien

Billen, G et al. 2024, Beyond the Farm to Fork Strategy: Methodology for designing a European agro-ecological future, Science of the Total Environment 908

Översiktsartikel TABLE

Einarsson, R. 2024, Nitrogen in the food system [TABLE Explainer]. TABLE, University of Oxford, Swedish University of Agricultural Sciences, and Wageningen University and Research

EU:s gröna giv

Jord till bord