Ekologisk mat från jord till bord Djurvälfärd på ekologiska gårdar Biologisk mångfald och ekologisk produktion För yrkesverksamma Regelverk och certifiering - ekologisk produktion Lokalproducerat och/eller ekologiskt – vad ska vi välja? SLU ekologisk produktion och konsumtion (Epok)

Naturbetesmarker bidrar till viktiga ekosystemtjänster som bevarandet av biologisk mångfald och de utgör dessutom en viktig del av det svenska kulturlandskapet. Det är dock inte utan extra kostnad att sköta en naturbetesmark och lantbrukare kan därför erhålla EU-stöd för detta arbete vilket fastställs genom EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Forskare vid Agrifood Economics Centre har analyserat hur lantbrukarna uppfattar att de regler som styr ersättningen och hur det faktiskt fungerar ute på gården.

Lantbrukarna skapar miljönytta genom att bidra till bevarandet av naturbetesmarker. Marknaden täcker dock inte kostnaden förknippad med skötseln av dessa arealer och det utgår därför en ersättning för frivilliga insatser från lantbrukarna för att bevara och/eller restaurera naturbetesmarkerna. För att gå tillgång till denna ersättning måste lantbrukarna följa särskilda regelverk vars villkor kan uppfattas som utmanande att uppfylla.

I rapporten från Agrifood Economics Centre undersöks hur regelverket kring skötsel av naturbetesmarker fungerar på gårdsnivå. Analysen utgår från lantbrukarnas perspektiv, det vill säga hur de uppleverregelkraven, de ekonomiska incitamenten, samt kontroller och sanktionsavgifter vid bristande regelefterlevnad. Forskarna har utgått från djupintervjuer med lantbrukare, men även litteraturgenomgång och analys av policydokument.

Analysen visar att lantbrukarna över lag är positiva till stödsystemet, och att ersättningen är viktig för att täcka kostnaderna i samband med skötseln av naturbetesmarkerna. Det finns dock även flera andra faktorer som bidrar till att lantbrukarna väljer att åta sig att sköta dessa marker. Lantbrukarna pekar också på att vissa delar av regelverket är problematiska, och menar att om dessa adresserades skulle effektiviteten öka och fler lantbrukare ansluta sig till åtgärden.

En potentiell konflikt mellan stödvillkoren och djurskyddslagar lyfts i studien fram i relation till å ena sidan förbudet mot tillskottsutfodring och å andra sidan risken med undernärda djur. Förbudet mot tillskottsutfodring har även en ekonomisk implikation då det försämrar djurens tillväxt. Anledningen till förbudet är att undvika extra näringstillförsel till de annars magra naturbetesmarkerna och på så sätt minska risken att den befintliga biologiska balansen ändras.

Reglerna kring betessäsong och betestryck upplevs av flera lantbrukare som otydliga och oflexibla. Det finns också oklarheter kring förflyttning av djuren mellan olika beten. Igenväxning är ytterligare ett område som lantbrukarna lyfter fram som utmanande. Anledningen är att saknas samsyn kring vad igenväxning innebär i praktiken, det vill säga hur mycket träd och buskar som får finnas på marken. Lantbrukarna i studien menar också att träd och buskar medför fördelar som skugga till djuren samt att de är viktiga både för kulturvärden och för den biologiska mångfalden.

Flera åtgärder är på gång för att minska komplexiteten i regelverket och underlätta för lantbrukarna. Individuella åtgärdsplaner ersätts med generella villkor. Med denna förändring följer dock risken att tappa möjligheten till anpassning till lokala förhållanden. Vidare kommer en satsning via den Strategiska Planen 2023–2027 för ökad kompetensutveckling avseende naturbetesmarker. Satsningen ska bland annat leda till bättre dialog mellan lantbrukare, kontrollanter och myndigheter för att minska oro och bristande samsyn vid kontroller.

Läs hela rapporten här: Skötsel av naturbetesmarker - hur upplever lantbrukare de krav som ställs?