Hur fungerar agroekologiska system i europeiska ekoväxthus?

Bakgrunden till projektet handlar om den nya EU-förordningen för ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter som innebär att det i växthusodling ska finnas en mångfald av växter, det ska finnas växtföljder samt att det ska införas korta gröngödslingskulturer och baljväxter. Det ska dessutom odlas direkt i marken och inte i kruka eller avgränsade bäddar. Odling direkt i mark är nytt för de nordiska länderna som tidigare har haft dispens från den regeln på grund av det kalla klimatet, medan övriga EU har de odlat så under lång tid. 

– I GREENRESILIENT har de olika försöksplatserna fokuserat på att använda sig av växtföljder och grödor som är anpassade till deras klimatiska och praktiska förutsättningar vilket inneburit att lösningarna för att anpassa sig till det nya regelverket skiljt sig åt. Det behöver alltså inte vara samma lösning för alla. För vissa har regeln om mångfald av växter uttryckt sig som samodling av flera grödor samtidigt, för andra har det varit en växtföljd med en gröda i taget. Även gröngödslingsgrödan har ibland varit i samodling med huvudgrödan och ibland som en egen del av växtföljden. Det finns alltså möjligheter för många olika sorters odlingssystem, säger SLU-forskaren Anna Karin Rosberg, en av de som lett den svenska delen av projektet.

Huvudsyftet med GREENRESILIENT-projektet har varit att visa att en agroekologisk strategi för växthusproduktion är genomförbar och att det går att etablera robusta agroekosystem i olika europeiska områden. Agroekologiska principer skulle kunna leda till mer motståndskraftig produktion med låg energiförbrukning, en lämplig växtföljd, användning av växter som tillför ekosystemtjänster (agroecological service crops: ASC) samt användande av lokala organiska näringskällor som exempelvis gödsel från närliggande gårdar och växtrester från fält.

På sex försöksplatser i Europa (Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Schweiz och Frankrike) genomfördes en systemansats för att jämföra olika innovativa produktionssystem med mer intensiva, så kallade "business as usual"-system. Målet var att att identifiera vilka odlingssätt som kunde upprätthålla en hög och stabil produktion med låg miljöpåverkan. De innovativa systemen baserades på agroekologiska metoder som utökad växtföljd, användande av mellangrödor och samodling av flera grödor, organiska täckmaterial (istället för plast), korta kulturer av gröngödslingsgrödor, samt införande av blomsterremsor. För att minska energiåtgången odlades bladgrönsaker under vintern i växthus som hölls frostfria. Många arter av vintergrönsaker är frostbeständiga och med lämpliga ändringar av odlingstekniken kan de lätt odlas även i ouppvärmda växthus i Central- och Nordeuropa.

Systemen utvärderades sedan utifrån skördenivåer, tillgången på näringsämnen med hänsyn till växternas behov, diversitet och mängder av mikroorganismer, nematoder, och insekter i marken, samt diversitet och mängd ogräs ovan mark.

Vinterodlade bladgrönsaker och gödslingsstrategier

Vinterodlade bladgrönsaker i växtföljden var framgångsrikt och kan betraktas som ett genomförbart alternativ för frostfria växthus under vintermånaderna. På olika breddgrader är det dock viktigt att dessa grödor sås vid rätt tidpunkt och att luftfuktigheten i växthusen hålls på en låg nivå för att garantera en tillräcklig och hållbar avkastning under vintern.

Diversifiering av grödor och alternativa gödslingsstrategier kan upprätthålla grödornas produktivitet utan några större skördeförluster jämfört med ”business as usual”-systemen. På kort sikt ökade dock inte kväveutnyttjandet. Med hjälp av agroekologiska servicegrödor (ASC) ökade kvävetillgången för grödorna på alla försöksplatser och i alla odlingssystem. Servicegrödorna främjade även förekomsten och mångfalden ogräs, dock utan en ökad konkurrens med grödorna, i de innovativa systemen förekom en större mångfald av ogräs. Det fanns en högre risk för kväveläckage i ”business as usual”-systemen, främst på grund av solarisering (sanering av jord genom att täcka med plast och värma upp med solljus) som användes i italienska odlingar samt en generellt hög tillförsel av gödselmedel.

Mikroorganismer och naturliga fiender

Genom att undersöka mångfalden av mikroorganismer och nematoder kunde man inte se någon direkt påverkan av de olika produktionssystemen under detta tvååriga projekt. Andra faktorer, som lokala förutsättningar, vilka grödor som odlades vid provtagningstillfället och tiden på året hade större inverkan på den biologiska mångfalden.

Blomsterremsor i växthus kan främja naturliga fiender och förbättra naturlig biologisk bekämpning i grönsaksodlingar, men ytterligare studier behöver göras för att få en bättre förståelse för de processer som kopplar samman biologisk mångfald med skadedjursbekämpning.

Svenskt perspektiv

För svenska förhållanden är resultaten av användandet av ASC relevanta eftersom de ökade kvävetillgången på alla försöksplatser och därför inte var klimatberoende. I de nordliga breddgraderna fungerade det också bäst att plantera ut pluggar för vinterodlingen och inte så direkt i jorden.

– Det finns ett stort antal bladgrönsaker men också spetskål och sparrissallat som fungerar bra att odla vintertid i icke uppvärmda växthus här uppe i norr, säger Anna Karin. I de danska försöken var ljuset den mest begränsande faktorn för vinterodling så extra belysning är bra att använda här för att öka skördarna på vintern.

Fakta

GREENRESILIENT är ett projekt som finansierats inom det europeiska forskningssamarbetet CORE Organic. Huvudsyftet var att utifrån agroekologiska principer utveckla robusta och hållbara system med minimerad energiförbrukning för ekologisk växthusodling under olika europeiska förhållanden. I projektets svenska del arbetade SLU-forskarna Beatrix Alsanius och Anna Karin Rosberg.

Länkar

www.greenresilient.net

https://orgprints.org/view/projects/GreenResilient.html