2024-11-08
2024-11-08
2024-11-08
2024-11-07
2024-11-07
2024-10-18
2024-10-18
2024-10-18
2024-10-03
2024-10-03
2024-10-02
2024-10-02
2024-10-02
2024-10-02
2024-10-02
Kvävetillgången är begränsande för skörden av många grödor inom ekologisk odling. Att i större utsträckning använda sig av biologisk kvävefixering i ekologiska växtföljder är en av de mest lovande åtgärderna för att öka kvävetillgången. En ny studie har undersökt hur grödval och grödskötsel påverkar den biologiska kvävefixeringen i ekologiskt jordbruk.
Totalt sammanställdes resultat från 39 studier från främst Europa och Nordamerika av baljväxters kvävefixering inom ekologisk odling. Man uppskattade att baljväxterna i genomsnitt fixerade 87 kg kväve per hektar och år i den ovanjordiska biomassan. Foderbaljväxter (till exempel klöver och lucern) fixerade mer kväve (131 kg) jämfört med trindsäd (till exempel ärter och åkerbönor, 76 kg). Baljväxter i fleråriga vallar fixerade mest kväve (174 kg), följt av ettåriga vallar (90 kg), avsalugrödor (81 kg) och täck- och fånggrödor (54 kg). För avsalugrödor (främst ärter) beräknade man också en kvävebudget som indikerade att man vid god kvävetillgång i marken riskerade att föra bort mer kväve med skörden än vad grödan kvävefixerat, det vill säga en nettobortförsel av kväve.
Mängden fixerat kväve var generellt starkt positivt kopplad till mängden kväve i biomassan. Forskarna pekar därför på att det är viktigt att baljväxterna odlas så att de får en hög biomassa, till exempel genom att skydda grödorna från stress orsakad av konkurrens från ogräs eller torka. De pekar också på att det finns en avvägning mellan att tillföra mycket kväve till marken genom kvävefixering och att skörda grödor för humankonsumtion. Att odla täckgrödor med baljväxter under kortare tider på året som inte hindrar odlingen av avsalugrödor kan därför vara intressant trots att de inte fixerar lika mycket kväve som fleråriga vallar.
Läs hela studien: