I Sverige, och många andra delar av EU, används samma raser inom ekologisk som konventionell grisproduktion. De olika produktionsformerna ställer dock lite olika krav på djuren vilket kan återspegla sig i produktionsresultaten, bland annat har man sett att smågrisdödligheten kan vara högre i utomhusproduktion. Ett sätt att öka överlevnaden hos smågrisarna kan vara genom att bedriva avel mot ökad smågrisöverlevnad på olika sätt, något som en grupp forskare undersökt och presenterat under ”World congress on genetic applied to Livestock production”, en av de största konferenserna kring tillämpad genetik för lantbruket som hölls i somras.

Att genom avel öka produktionen är inget nytt fenomen, utan ett av de främsta målen med modernt avelsarbete. Exempelvis har vi genom avel kraftigt ökat grisarnas kullstorlek, så att det föds fler smågrisar per sugga. Tyvärr har den ökade kullstorleken också lett till ökad smågrisdödlighet innan avvänjning och fler smågrisar föds döda, något som både påverkar ekonomin och djurvälfärden. Inom de konventionella avelsmålen i Danmark använder man antalet levande smågrisar dag fem i sitt avelsmål, för att öka antalet producerade smågrisar per sugga. Även om detta lett till fler levande smågrisar dag fem, har det också ytterligare ökad kullstorleken, med ökat antal dödfödda smågrisar som följd. I denna studie har man undersökt alternativa avelsmål kan påverka smågrisdödligheten inom ekologisk produktion, där konsumenterna anses sätta högre krav på välfärden och därmed inte acceptera en hög smågrisdödlighet.

Genom att använda sig av data från 3977 kullar från 1219 suggor på en av de största ekologiska gårdarna i Danmark kunde man simulera hur olika avelsmål skulle påverka smågrisdödligheten. I studien jämförde man två olika sätt att angripa ökad smågrisöverlevnad, antigen genom ett avelsmål som liknar det konventionella, eller genom ett kombinerat avelsmål där man försöker ta hänsyn till både kullstorlek och smågrisdödlighet. Att endast inkludera antalet levande smågrisar vid dag 11, vilket motsvarar det konventionella avelsmålet, ökade antalet avvanda smågrisar, men på bekostnad av en förhöjd smågrisdödlighet eftersom det även ledde till ökad kullstorlek. Med andra ord så var det den ökade kullstorleken som möjliggjorde den ökade smågrisöverlevnaden.

När man istället simulerade ett kombinerat avelsmål för ökad överlevnad som bestod av både antalet födda i kullen och dödligheten innan dag 11, kunde man öka smågrisöverlevnaden utan att också öka dödligheten. Det ledde med andra ord till att kullstorleken ökade utan att dödligheten ökade, vilket ledde till fler avvanda smågrisar. Det räcker dock inte att bara att ta hänsyn till dessa två parametrar i avelsmålet, utan resultaten beror också på hur man ställer dom i relation till varandra. Om man lägger lika mycket vikt vid dödlighet som vid antalet födda smågrisar, blir antalet levande smågrisar dag 11 som flest, men med konsekvensen dödligheten och antalet levande födda blir högre. Resultatet blir alltså detsamma som om man endast valt att endast inkludera antalet levande smågrisar dag 11 (som i det konventionella avelsmålet). För att inte antalet döda smågrisar ska öka behövs därför mer vikt läggas vid att hålla dödligheten låg, jämfört med att bara öka kullstorleken.

Källa: Chu, T.T., Zaalberg, R.M., Jensen, J., Villumsen T.M. Selection for piglet mortality and litter size in outdoor organic pig production systems. World Congress on Genetics Applied to Livestock Production. Rotterdam The Netherlands. 3-8 July 2022