Hur påverkas djurvälfärden när ekogrisar inte får gå ut?

En av de fördelar som framhålls med ekologisk produktion med avseende på välfärd är att djuren får vistas utomhus. Med utevistelsen kommer inte bara möjligheterna att få känna väder och vind utan ger generellt också större möjligheter för djuren att bete sig naturligt. Ibland finns det dock omständigheter som gör att inte heller ekologiska djur kan gå ut. Vid utbrott av smittsamma sjukdomar kan tamdjur exempelvis behöva hållas inomhus för att minska smittspridningen och risken att djur blir sjuka och kanske dör. Men hur påverkar det djurens välfärd när utevistelsen uteblir?

I Estland har man sedan upptäckten av den smittsamma virussjukdomen afrikansk svinpest 2014 förbjudit utevistelse för grisar. Därför jämfördes välfärden hos dessa ekologiska grisar, uppfödda inomhus, med konventionellt hållna grisar. Sedan restriktionerna infördes har dock den ekologiska grisproduktionen minskat med över 60 %, och idag finns bara fyra ekologiska grisgårdar kvar i Estland. I denna studie jämfördes tre ekologiska gårdar med tre konventionella gårdar, och resultaten baseras därmed på ett begränsat underlag. Trots att de ekologiska grisarna inte kan gå ut har de jämfört med konventionellt uppfödda grisar exempelvis dubbelt så mycket yta att vistas på, djupströbädd istället för delvis spaltgolv och senare avvänjning. Till skillnad från svenska konventionella gårdar, ger inte alla gårdar i Estland grisarna sysselsättning i form av halm eller annat strö.

I studien fann man bland annat att de ekologiska djuren visade mer undersökande beteende än de konventionella djuren, troligen både för att de hade mer yta att röra sig på och ordentligt med halm för alla grisar att undersöka. De konventionella grisarna uppvisade istället mer beteende riktat mot inredningen, eller stod helt enkelt stilla utan att göra någonting. De uppvisade också mer aggressivitet jämfört med de ekologiska grisarna som istället visade mer positiva sociala beteenden såsom sniffa och nosa på andra grisar. Troligen var det också därför som de konventionella grisarna hade fler sårskador. Däremot var de ekologiska grisarna i större utsträckning rädda för människor än de konventionella grisarna. Det berodde troligen på att de ekologiska grisarna inte hanterades av, eller såg, människor i samma utsträckning som de konventionella vilket förmodligen gjort dem mindre vana vid människor. På en av de ekologiska gårdarna såg grisarna inte människor varje dag, vilket ledde till att de flydde när människor närmade sig.

I genomsnitt var de ekologiska grisarna renare än de konventionellt hållna grisarna. Men de smutsigaste grisarna fanns på ekologiska gårdar. Att vissa ekologiska grisar var väldigt smutsiga beror sannolikt på att ströbädden inte fyllts på med ren halm i tillräcklig utsträckning och att grisarna därmed varit i kontakt med smutsig halm. I en box med spalt där det finns lite eller inget strö blir det ofta inte heller smutsigt.

Några parasiter i träcken hittades inte på någon av de konventionella gårdarna, där även förekomsten av parasitskador vid slakt var låg. I två av de ekologiska gårdarna förekom dock såväl strongylider, koccidier och spolmask i fekalprover. Att ekologiska grisar har högre förekomst av parasiter jämfört med konventionella grisar brukar ofta hänga ihop med att grisarna får gå ut. I den här studien tror man istället att det handlar om att gristallarna inte rengjordes och desinficerades lika effektivt på de ekologiska gårdarna. Exempelvis tömdes stallen inte helt på djur vilket omöjliggör en effektiv sanering. Hur ofta djupströbäddarna gödslas ut ordentligt påverkar troligen också förekomsten av parasiter. Jämfört med de ekologiska grisarna hade istället de konventionella grisarna högre förekomst av lungskador på slakteriet och det är troligt att den lägre djurtätheten som var på de ekologiska gårdarna haft en positiv effekt på grisarnas lunghälsa.

Den här studien tyder på att grisar som föds upp enligt de ekologiska principerna, med mer utrymme och ordentligt med strömaterial får positiva välfärdseffekter även när de inte har tillgång till utevistelse eftersom de exempelvis kan utföra mer naturligt beteende. Studien pekar också på hur viktigt det är med både hygien- och skötselrutiner. Utan ordentliga rutiner för rengöring kan vi inte skydda djuren mot parasiter heller inomhus, och utan att vi interagerar och visar oss för grisarna låter vi dom inte vänja sig vid människor. Grisar som inte är vana vid människor blir mer stressade vid hantering och kan ha svårare att hantera händelser som transport eller annan förflyttning. Även om konventionella grisar i Sverige också har tillgång till strömaterial, och inte alla ekologiska grisar går på djupströbädd kan resultaten från den här studien vara relevanta även för svenska förhållanden.

Läs hela studien här: Comparing Health and Welfare of Pigs Farmed in Conventional and in Organic Systems Housed Indoors