Avel i ekologisk grisproduktion

I Sverige används samma genetiska material inom ekologisk och konventionell produktion. Den ekologiska grisproduktionen står för runt tre procent av den totala grisproduktionen vilket gör att det inte är ekonomiskt hållbart med ett eget avelsprogram för ekogrisar. Dessutom är det ofta mer kostsamt att mäta egenskaper inom ekologisk produktion eftersom miljön är mindre kontrollerad. Samma problematik finns i Danmark trots att den ekologiska produktionen motsvarar ungefär 900 000 grisar per år (jämfört med ca 75 000 ekogrisar årligen i Sverige). Istället bedriver många producenter egen selektion från konventionell genetik på gårdsnivå men de stora skillnaderna mellan ekologisk och konventionell produktion ställer helt olika krav på grisarna och den genetiska potentialen interagerar olika i de olika miljöerna. Det gör att resultaten blir olika även om genetiken är densamma, i ett samspel som vi vet ganska lite om.

För att jämföra skillnaden mellan att använda ekologiska och konventionella galtar i avel för ekologisk produktion har man använt sig av datasimulering. Simuleringen bestod bland annat av två olika avelsprogram; användningen av ekologiska galtar eller användningen av konventionella galtar. Galtarna selekterades antingen enligt konventionella eller ekologiska avelsmål och jämfördes genom det årliga genetiska framsteget per slaktad gris.

De konventionella avelsmålen baserades på Danmarks avelsmål 2015 och hade fokus på exempelvis fodereffektivitet, suggans hållbarhet och antal levande smågrisar dag fem. De ekologiska avelsmålen la generellt större vikt vid rygg- och benstyrka, smågrisdödlighet och antalet funktionella spenar än vid antal levande födda smågrisar eftersom ekologiska producenter gärna vill ha robustare grisar. Vid en första anblick var det genetiska framsteget högre vid användning av konventionella galtar (1,89–2,5 %) jämfört med ekologiska galtar (1,89–1,96 %). Även det ekonomiska framsteget blev ungefär detsamma oavsett om ekologiska eller konventionella galtar användes, vilket tyder på att det är ekonomiskt försvarbart att använda konventionella galtar eftersom det inte kräver ett eget avelsprogram.

Vid avel med konventionella galtar skiljde sig utvecklingen av specifika egenskaper sig väldigt lite åt, oavsett om man använde ekologiska avelsmål eller inte. Istället likande utvecklingen den för konventionell produktion. Det tyder på att användandet av konventionella galtar indirekt selekterade för ekologiska grisar att passa i ett konventionellt system, och inte för ett ekologiskt system som det var tänkt. Vid användandet av ekologiska galtar utvecklades egenskaperna i större grad enligt de ekologiska avelsmålen som reflekterade de ekologiska producenternas önskemål.

Författarna påpekar dock att studien inte tog hänsyn till interaktionen mellan genotyp och miljö och därför överskattas troligen hur väl de konventionella galtarna fungerar i en ekologisk miljö och därmed att användandet av konventionella galtar är mer ekonomiskt. Exempelvis behöver inte hög foderomvandlingsförmåga i konventionell miljö betyda hög foderomvandlingsförmåga i ekologisk miljö eftersom utfodringen ser annorlunda ut. Användningen av ekologiska galtar gör att grisarna anpassas till ett konventionellt system och inte får de egenskaper ekologiska producenter önskar sig. Användandet av ekologiska galtar gör det istället möjligt att anpassa grisarna efter de ekologiska förhållanden och de önskemål som de ekologiska producenterna har och specifik avel för ekologisk produktion är att föredra. För att kunna bedriva sådan avel krävs dock att ekologiska produktionsegenskaper identifieras och mäts.

Läs hela studien: Zaalberg, R.M.; Nielsen, H.M.; Sørensen, A.C.; Chu, T.T.; Jensen, J.; Villumsen, T.M. The Effect of Using Organic or Conventional Sires on Genetic Gain in Organic Pigs: A Simulation Study. Animals 2022, 12, 455.