Ny rapport jämför miljöpåverkan från ekologisk och konventionell odling

Resultatet som författarna kommer fram till är att ekologisk odling ger ökad biologisk mångfald, mindre näringsläckage och lägre utsläpp av växthusgaser när man mäter miljöpåverkan per hektar åkermark. Men om man i stället tar hänsyn till att ekologisk odling ger lägre skördar och fördelar miljöpåverkan per kilo produkt, då är resultaten mer otydliga och ger bara tydlig positiv effekt på biologisk mångfald vid ekologisk produktion.

Vad rapporten också beskriver är, som många andra studier kommit fram till, att det är komplext att jämföra odlingsmetoder och att det är många olika parametrar som spelar in. Till exempel så finns stora variationer inom både ekologisk och konventionell odling och förutsättningar för odlingar skiljer så som jordtyp, klimat med mera. När det gäller näringsläckage så är jordtyp, klimat, hänsyn till växtföljd samt hänsyn till att ekologisk odling idag till stor del tar hand om de konventionella systemens stallgödsel faktorer som spelar in. För växthusgasutsläpp skiljer sig inte klimatpåverkan speciellt mycket, beror på vilken livsmedelskategori man tittar på, när man tittar på utsläpp per mängd livsmedel. Däremot är det som kan väga negativt för ekologisk odling, hur man kompenserar för den lägre avkastningen i ekologisk produktion. I vissa fall kompenseras detta genom att man teoretiskt tänker sig att konsekvensen blir att regnskog huggs ner för att skapa ny jordbruksmark, vilket i sin tur skulle leda till stor klimatpåverkan.

Andra perspektiv som tas upp här på Ekofakta

SLU Ekologisk produktion och konsumtion har med avsnittet ”Vad säger forskningen om ekologiskt lantbruk?” här på Ekofakta gjort en liknande genomgång av forskningen som den rapport som nu publicerats av Agrifood. Avsnittet täcker områden som klimat, biologisk mångfald, växtnäringsläckage med mera. Nedan belyser vi några andra perspektiv som lyfts fram på Ekofakta i jämförelse med rapporten från Agrifood.

För biologisk mångfald användes liknande referenser i Agrifoods rapport och på Ekofakta och slutsatserna var därför desamma.

Vad gäller näringsläckage tar man på Ekofakta upp samma forskningssammanställningar från Europa och Nordamerika som i Agrifood-rapporten som visar att kväveläckaget i genomsnitt är lägre från ekologisk åkermark per ytareal. Vad gäller att det finns stora osäkerheter i de inkluderade fältstudierna så pekar Ekofakta på en tysk forskningsgenomgång som endast tog hänsyn till studier som de menade var representativa för de båda produktionssystemen som helhet. Om man tog hänsyn till författarnas kriterier för representativitet så var det mer tydligt att kväveläckaget från ekologisk åkermark var mindre än från konventionell per ytareal. På Ekofakta poängteras också relevansen i att titta på den totala gårdsbalansen. Det finns studier som pekar på att mängden kväve som tillförs ett jordbrukssystem och det eventuella överskott det leder till är en viktig indikator för risk för kväveläckage. Detta speciellt inom djurhållning där man inom konventionell djurhållning generellt har en intensivare produktion med större inköp av foder och konstgödsel som ofta leder till ett större överskott per hektar, alltså det överskott av kväve som stannar på gården, än på motsvarande ekologiska djurgårdar. Man bör kanske därför även ta hänsyn till produktionsinriktning. Både rapporten och Ekofakta tar dock upp att det viktigaste för att minska utsläpp från jordbrukssystem är att se till att näringen stannar inom systemet via till exempel fånggrödor, väl genomtänkta gödslingsstrategier och en bra stallgödselhantering.

Läckage av växtnäring ger inte upphov till global påverkan på samma sätt som utsläpp av växthusgaser. Växtnäringsläckage påverkar främst lokalt vilket gör att man kan diskutera huruvida det faktiskt är mer relevant att titta på utsläpp per ytareal istället för per kg producerad produkt. Läckage per kg produkt kan dock ge en bild av hur kväveeffektiviteten och hushållandet med kväve ser ut i produktionen i stort.

Vad gäller diskussionen om land sparing, det vill säga att spara mark till naturområden genom mer intensiv odling på jordbruksmark, så tar Ekofakta upp att det i praktiken finns flera begränsningar med detta synsätt. Den konventionella odlingen idag medför till exempel inte att en viss yta avsätts till trädplantering. Snarare kan det vara så att mer intensiv produktion ökar lönsamheten i ett visst område vilket ger incitament att expandera produktionen. Ekofakta tar även upp studier som visat på att om matsvinnet minskade med 25 procent och utfodringen till djur med livsmedelsgrödor minskade med 50 procent (vilket kraftigt skulle minska köttproduktionen) så kan all mark globalt ställas om till ekologisk produktion utan att mer mark behövs. Så lägre skördar behöver inte vara ett hot mot livsmedelsförsörjningen även om det skulle kräva en rätt stor samhällsförändring.

Det är komplext att jämföra jordbrukssystem och hantering av indirekta effekter är knivigt. På Ekofakta nämns utmaningar med dagens metodik för jämförelse av miljöpåverkan från olika produktionssystem och att den generellt gynnar mer intensiva system. Viktiga aspekter för ett hållbart lantbruk och som är svåra att ta med i dagens metodik är markbördighet och jordkvalitet, påverkan på biologisk mångfald och effekter av användningen av kemiska bekämpningsmedel på miljö och hälsa. Som författarna till Agrifood-rapporten skriver - ”En rättvis jämförelse mellan odlingsmetoderna ställer därför stora krav på den naturvetenskapliga forskningen när odlingssystemens miljöpåverkan jämförs”.

Länkar & fakta

Vad säger forskningen om ekologiskt lantbruk?

AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Lunds universitet och syftar till att ge regering och riksdag vetenskapligt underbyggda underlag för strategiska och långsiktiga beslut. De utför kvalificerade samhällsekonomiska analyser inom livsmedels-, jordbruks- och fiskeriområdet samt landsbygdsutveckling.

Läs hela rapporten här: Är ekologisk odling bättre för miljön?