Hur ska en rastgård för grisar se ut?

Grisar i EU-ekologisk produktion ska bland annat ha tillgång till utevistelse på en hårdgjord platta för att öka möjligheterna till naturligt beteende. Hur grisarna använder rastgården skiljer sig dock mellan studier och verkar påverkas av många faktorer såsom rastgårdens utformning, väder och vind. Exempelvis söker djuren skugga vid 20-25 grader och det är viktigt att ha i åtanke att rastgården måste erbjuda skugga. Att ha tak över delar av rastgården kan erbjuda skydd för både sol och regn och ger grisarna möjlighet att välja vad som passar dem bäst. I Sverige är det godkänt att täcka upp till 75% av rastgården med tak.

Grisar vill ha separata platser för att vila, äta och gå på toa. På natten sover gärna grisarna i större grupper medan de på dagen vilar i mindre grupper både inom- och utomhus. I rastgården bör det därför finnas viloplatser. Kan de så vill de dessutom ha avstånd mellan toalett och sovplats. Därför har det föreslagits att rastgården ska vara långsmal där längden är ungefär dubbelt så lång som bredden för att möjliggöra toalett långt bort från viloplatsen.

Grisar verkar i många fall föredra att gå på toa utomhus och vissa studier visar att rastgårdarna ofta är nedsmutsade. Stora ytor täckta med gödsel utomhus ökar risken för mer ammoniakemissioner och därför är det viktigt att denna yta hålls så liten som möjligt. Kommer gödsel dessutom i kontakt med urin går emissionerna fortare. Inomhus har man ofta spaltgolv för att få bort urin och gödsel, medan detta utomhus ofta görs manuellt med skrapor eller traktorer. Det är dock tillåtet med upp till 50 procent spaltgolv även utomhus vilket kan minska utsläppen genom att få bort urin och gödsel. Eftersom grisar föredrar att ligga på helt golv jämfört med spaltgolv skulle olika golvtyper även kunna minska risken för att grisarna vilar och går på toa på samma ställe och därmed minska risken för nedsmutsning. Om grisarna ändå väljer att ligga på spalten kan det betyda att de tycker att det är för varmt. I naturen svalkar sig grisarna genom att rulla sig i lera vilket ofta är svårt att ge möjlighet inom grisproduktionen. Att svalka genom vatten är en möjlighet som inte är lika effektiv men funktionell. Att erbjuda svalka med vatten kan både minska nedsmutsningen i boxen och minska ammoniakutsläppen eftersom vatten har en utspädande effekt. Ett annat sätt att få grisarna att gödsla på en mindre yta är att ge dem tillgång till ställen att böka på i rastgården. Det är dock viktigt att dessa områden hålls rena och byts regelbundet vilket kan vara arbetskrävande.

Generellt skiljer sig utformningen av rastgårdarna mellan system eftersom det inte regleras i detalj av regelverk. Hur rastgården utformas och vilka resurser som tillförs den påverkar både djurens användande av rastgården och ammoniakutsläppen. Författarna betonar dock vikten av att gödselytorna begränsas så mycket som möjligt för att minska utsläppen av ammoniak. För att kunna styra grisarna mot en så liten gödselyta som möjligt krävs dock mer kunskap kring hur rastgårdens utformning, design av golv, väggar och tak samt placering av resurser påverkar grisars beteende och användning av rastgården. Vidare efterfrågas kunskap kring hur utomhusklimatet kan påverka både djurens välfärd, storleken på gödselytan och ammoniakemissionerna.

Läs hela studien:

Review: Concrete outdoor runs for organic growing-finishing pigs – a legislative, ethological and environmental perspective