Bortom ekologisk odling – skapa jordbrukslandskap som gynnar den biologiska mångfalden

Eko har fördelar

Författarna till artikeln konstaterar att ekologisk odling i genomsnitt ökar artrikedomen med 34% och abundansen med 50%, med särskilt stora positiva effekter för växter och bin. De pekar också på att ekologiska odlare ofta bedriver odlingsformer som är gynnsamma för den biologiska mångfalden, men som inte är en del av kraven för den ekologiska certifieringen. Hit hör högre gröddiversitet,  odling i små fält, gröngödsling, låg användning av gödselmedel och restaurering av naturmiljöer. Ekologiska produkter är också mer lönsamma att odla, och detta merpris betalas främst av konsumenterna.

Men också flera begränsningar

Författarna menar dock att det också finns viktiga begränsningar vad det gäller den ekologiska odlingens förmåga att gynna den biologiska mångfalden. Skördarna är i genomsnitt 19-25% lägre i ekologisk odling, vilket gör att större landarealer behövs för att odla samma mängd gröda. De menar att många tror att växtskyddsmedel inte används alls inom ekologisk odling, men hävdar att användningen i själva verket i flera fall är omfattande och att de växtskyddsmedel som används inom ekologisk odling, som pyretrin och kopparsulfat, kan vara lika skadliga som den konventionella odlingens växtskyddsmedel. På samma sätt kan det finnas skadlig överanvändning av de gödselmedel som används inom ekologisk odling. De pekar också på att ekologisk odling endast har förmåga att gynna vanligare arter och att många ovanliga arter kräver t.ex. betesmarker, fältkanter eller annan icke-odlad eller extensivt brukad mark. Slutligen menar de att den ekologiska odlingen i allt större utsträckning blir intensifierad, specialiserad och håller på att röra sig bort från den idealism som fanns inom den ursprungliga rörelsen för ekologisk odling. Detta gör att odlingsformer som ofta tillämpas inom ekologisk odling och som är gynnsamma för den biologiska mångfalden, men som inte är en del av den ekologiska certifieringen, riskerar att överges i allt större utsträckning.  

Diversifiering mer effektivt än eko

Som ett mer effektivt alternativ för att gynna den biologiska mångfalden lyfter författarna fram att förändringar på landskapsnivå kan ge mycket större effekt för den biologiska mångfalden jämfört med odlingsåtgärder på den enskilda fälten eller gården. De betonar framförallt att semi-naturliga habitat som betesmarker behövs som källhabitat för organismer i landskapet och att det finns stöd för att tröskelvärdet för mängden av dessa habitat som behövs ligger runt 20% av landskapets totala yta. Samtidigt betonar författarna också att diversifiering inom jordbruket är viktigt: mer varierade växtföljder, blomremsor, täckgrödor, skogsjordbruk och integrering av växtodling med djurhållning lyfts fram som metoder för diversifiering som ökar den biologiska mångfalden och leveransen av ekosystemtjänster som pollinering och kontroll av skadegörare. Dessutom pekar forskarna på senare tids forskning som visar på positiva effekter för den biologiska mångfalden av att öka mångfalden av grödor som odlas på landskapsnivå och att odla grödorna i mindre fält. De senare åtgärderna är speciellt lovande eftersom de kan genomföras utan stora minskningar i odlingsytan och med bibehållna skördar.

Artikeln

Tscharntke, T., Grass, I., Wanger, T. C., Westphal, C., & Batáry, P. (2021). Beyond organic farming–harnessing biodiversity-friendly landscapes. Trends in Ecology & Evolution 36: 919-930

Kommentar

Janne Bengtsson, professor i ekologisk miljövård vid institutionen för ekologi, SLU i Uppsala tycker att den nya artikeln är tänkvärd men också en smula tendentiös: ”Artikeln pekar på ett antal viktiga problem för bevarandet av biologisk mångfald i jordbrukslandskap, framför allt på faran av intensifiering i alla odlingssystem, även det ekologiska. En intensifiering av ekojordbruket riskerar att minska de fördelar som eko har för jordbruksmarkens biologisk mångfald. Den pekar också på behovet av bättre förståelse av de olika sätt som biologisk mångfald kan gynnas av olika odlingssystem, och framför allt framhåller den att diversifiering av landskapet med ytterligare biotoper och mer permanenta habitat är viktigt för den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster i jordbruket. Men det är nog att förvänta sig för mycket av eko att det också ska gynna de delar av jordbrukslandskapet som inte är jordbruksmark.”

Janne är också kritisk mot påståenden som görs om att ekologisk odling inte främjar diversifiering och att användningen av växtskydds- och gödselmedel kan vara intensiv även i ekologisk odling: ”Nedslagen i litteraturen är valda utifrån deras argumentation. Det finns till exempel krav på en varierad växtföljd inom ekologisk odling, och åtminstone i Sverige använder majoriteten ekobönder långa och varierade växtföljder. Det stämmer förvisso att växtskyddsmedel även används i ekologisk odling, men sammanställningar från t.ex. Epok visar att användningen i genomsnitt är mycket mindre än i konventionell odling, inte minst i Sverige.”