Ekologisk mat från jord till bord Vad säger forskningen om ekologiskt lantbruk? Avkastning och livsmedelsförsörjning i ekologisk produktion Växtnäring och risk för övergödning i ekologisk produktion Klimat och ekologisk produktion SLU ekologisk produktion och konsumtion (Epok)

Genom ökad integrering av djurhållning och växtodling, cirkulering av näringsämnen från samhället samt mindre animalier i kosten, kan ett agroekologiskt jordbruk producera tillräckligt med mat till den europeiska befolkningen 2050, utan foderimport och med mindre än hälften av nuvarande kväveförluster. Det visar en ny modelleringsstudie av europeiska forskare i tidskriften One Earth.

Dagens europeiska jordbruk är en ineffektiv användare av kväve – hela 77 procent av det kväve som tillförs genom mineralgödsel, biologisk fixering och import av foder förloras från jordbruket och orsakar klimatpåverkan, försurning och övergödning.

Med avstamp i tre sätt att minska kväveförlusterna har forskare från flera europeiska länder studerat hur ett jordbruk med mindre kväveförluster skulle kunna realiseras:

1) Förändrade kostmönster och återcirkulering av kväve från samhället,

2) Användning av agro-ekologiska metoder utan mineralgödsel

3) Ökad integration av djurhållning och växtodling så att djuren bara äter lokalt foder.

Kosten

Forskarna räknade på en kost med 5 kg kväve per år vilket motsvarar 86 g protein per dag. Kvävet fördelar sig så att 45 procent kommer från spannmålsprodukter, 15 procent från frukt och grönt, 10 procent från baljväxter samt 30 procent från animaliska produkter. Den genomsnittliga kosten idag ligger på 6.1 kg kväve per år som i huvudsak kommer från spannmålsprodukter (29 procent) och animaliska produkter (55 procent).

Jordbruket

För jordbruksproduktionen modellerade författarna ekologiska växtföljder baserade på verkliga scenarier från olika delar av Europa och jordbruksmarkens utbredning antogs vara densamma som idag. Kvävetillförseln varierade mellan 20-100 kg per hektar och år och bestod av baljväxtfixering, atmosfäriskt nedfall och en antagen 70 procentig återföring av kväve från samhället. Skördenivåerna anpassades efter mängden kväve. Djurtätheten anpassades för att kunna försörjas på lokalt foder och för att inte orsaka ett kväveöverskott på mer är 35 kg kväve per hektar och år. Fördelningen mellan djurslag sattes enligt år 1960 som fick representera ett mer traditionellt jordbruk (det vill säga innan storskalig användning av mineralgödsel). Idisslarna utfodrades uteslutande med grovfoder och även foder till gris och fjäderfä bestod av en stor andel grovfoder (25 procent). Dessa antaganden ledde till kraftigt reducerad och mer jämnt fördelad djurtäthet i Europa (se bild). Resultaten visade att kväveförlusterna minskade med 57 procent i jämförelse med situationen 2013 (se bild).

Handeln

Vidare minskade handeln mellan länder med cirka hälften och exporten från Europa till andra delar av världen väsentligt, speciellt för spannmål (minus 93 procent). Författarna lyfter i diskussionen den viktiga frågan huruvida ett sådant här scenario kan fungera på global skala. Om inte, kan ett fokus på självförsörjning som i denna studie ifrågasättas eftersom Europa då inte i lika stor utsträckning skulle bidra till den globala livsmedelsförsörjningen. Å andra sidan skulle ett sådant här scenario frigöra mark i andra regioner eftersom foderimporten skulle upphöra. Liknande globala studier har tidigare visat att det finns många olika sätt att producera tillräckligt med mat till jordens befolkning globalt som kombinerar olika nivåer av agro-ekologisk odling, förändrade kostmönster och nivåer av matsvinn. Det är andelen animaliska produkter i kosten som avgör om nuvarande jordbruksmark räcker och i mindre utsträckning skördenivåerna, konstaterar författarna.

Läs artikeln här: Reshaping the European agro-foodsystem and closing its nitrogen cycle: The potential of combining dietary change, agroecology, and circularity - Gilles Billen, Eduardo Aguilera, Rasmus Einarsson, Josette Garnier, Simone Gingrich, Bruna Grizzetti, Luis Lassaletta, Julia Le Noë, and Alberto Sanz-Cobena