Svensk ekologisk jordbruksareal ska öka till 30 procent av jordbruksmarken år 2030 och offentlig konsumtion lyfts ofta fram som en viktig pusselbit för att nå detta mål. En färsk studie visar dock att offentlig upphandling är ett omständligt och kostsamt sätt att driva på efterfrågad arealökning.

Som en del av forskningsprojektet Vad begränsar expansionen av ekologisk odling i Sverige?, finansierat av Formas, har forskare vid Agrifood Economics Centre undersökt kopplingen mellan ekologisk konsumtion och ekologisk jordbruksproduktion i Sverige. Studien fokuserar på offentlig konsumtion och visar att offentlig upphandling på flera plan är ett indirekt styrmedel i detta sammanhang, vilket påverkar dess möjlighet att effektivt bidra till ökad ekologisk jordbruksareal.

Det finns flera utmaningar med att använda offentlig upphandling som styrmedel för ökad eko-areal. Studien pekar på att upphandlingen är ett indirekt sätt att påverka jordbruksproduktionen i och med att den offentliga sektorn köper in livsmedel och inte jordbruksprodukter. Detta faktum resulterar i att den prispremie som det offentliga betalar för de ekologiska livsmedlen enbart till viss del tillfaller primärproducenterna och därmed har begränsad påverkan på den areal som används för produktionen. Vidare poängteras att offentlig upphandling syftar till att stödja konsumtionen, vilket kopplar det till en stimulans av produktionen av ekologiska livsmedel snarare än en ökning av ekologisk jordbruksareal.

Vad kostar det då att använda offentlig konsumtion för att öka eko-arealen? Forskarna bakom studien uppskattar att det krävs en konsumtionsökning av ekologiska livsmedel inom det offentliga motsvarande cirka 83 000 kronor för att den ekologiska arealen ska öka med en hektar. Givet en prispremie på 30 procent för ekologiska (jämfört med konventionella) produkter betalar det offentliga därmed nästan 20 000 kronor för att bidra till ytterligare en hektar ekologisk mark. En rad antaganden och skattningar ligger till grund för dessa beräkningar vilka presenteras i mer detalj i studien.

Slutsatsen är därmed att offentlig upphandling är både ett ineffektivt och kostsamt styrmedel för att driva på arealökningen inom ekologiskt jordbruk. Studien visar därmed på vikten av att tydligt koppla incitamenten till målformuleringarna, och inte som i detta fall koppla målet till areal och incitamentet till konsumtion.

Studien är en del av det FORMAS-finansierade projektet Vad begränsar expansionen av ekologisk odling i Sverige? och går att läsa i sin helhet på Agrifoods webbplats: Att upphandla ekologisk odling -höga kostnader och en låg träffsäkerhet