Kritiska reflektioner från FiBL på EU:s Farm to Fork-strategi

2021-03-26
Statistik och marknad Vad säger forskningen om ekologiskt lantbruk? För yrkesverksamma Regelverk och certifiering SLU ekologisk produktion och konsumtion (Epok)

Forschungsinstitut fuer Biologischen Landbau (FiBL) i Schweiz är ett av de främsta kunskapscentren i Europa kring ekologiskt lantbruk. FiBL har nu gett sin syn på EUs Farm to Fork-strategi med speciellt fokus på målen kring ekologiskt där 25 procent av jordbruksmarken ska brukas enligt ekologiska metoder år 2030.

Generellt välkomnar FiBL Farm to Fork (F2F) eftersom strategin tar sig an de stora utmaningarna inom livsmedelssystemet och svarar med hållbarhetslösningar. En kritik är dock att F2F fokuserar mer på tekniska lösningar och ignorerar sociala och strukturella aspekter av omställningen. Till exempel finns en tyngdpunkt på att ersätta ett visst insatsmedel med ett annat istället för ner genomgripande systemförändringar. En annan invändning författarna kommer med är att F2F inte tar med de förändringar som behövs inom utbildningssystemen och rådgivningen för att uppnå målen i strategin.

Vidare kritiserar FiBL att målen i strategin inte är bindande och att den inte erbjuder några konkreta åtgärder som medlemsstaterna ska genomföra. Å ena sidan ser författarna det som positivt att icke-bindande strategier kan skapa stort utrymme för aktörer att själva medverka i en utvecklingsprocess. Å andra sidan menar författarna att detta kan föra till att implementeringen av strategin uteblir.

FiBL identifierar tre sätt där ekologiskt lantbruk kan bidra till att uppnå de generella målen i F2F:

  1. Ekologiskt lantbruk är en väletablerad och tydligt reglerad metod för produktion som fungerar på marknaden och som har positiva miljöeffekter

  2. Ekologiskt lantbruk kan tjäna som modell för hållbart lantbruk och inspirera konventionella lantbrukare mot mer hållbara metoder.

  3. Den ekologiska sektorn har utvecklat strukturer längs hela värdekedjan (insatsmedel, förädling, handel) som kan stå modell för hur mer hållbara system kan utvecklas (i och med att dessa värdekedjor delvis är annorlunda, tex oftare från mer heterogena gårdar, mer lokalt förankrade, med större mångfald av produkter/sorter).

FiBL menar att målet om 25 procent ekologisk areal bara kan uppnås om fokus flyttar från enbart omställning av produktion till att omfatta omställning av hela värdekedjor. Åtgärder behöver alltså även utformas för förädling, handel och för att utveckla efterfrågan.

Författarna poängterar att den ekologiska arealen ser mycket olika ut i olika EU-länder och att de därför behöver olika åtgärder, inom olika delar av produktionen (de tycker till exempel att målet om 25 procent inte ska vara generellt utan gå in på olika delar av produktionen så att det inte bara blir gräsmark som ställs om). Det vill säga, det behövs inte bara ett fokus på hela värdekedjor utan också flexibilitet och hänsyn till olika nationella kontexter.

Ett exempel på åtgärd de ser är att sänka momsen på ekologiska produkter och att internalisera externa kostnader för annan produktion, till exempel genom skatter på handelsgödsel eller koldioxid från fossil energi.

När det gäller innovationssystemet kritiserar författarna att F2F nästan uteslutande fokuserar på tekniska lösningar och ignorerar de sociala processerna, som de menar också behöver hanteras för att kunna genomföra tekniska förändringar. De menar också att F2F inte hanterar den centrala roll som utbildning och rådgivning har för den förestående omställningen.

 Till sist vill författarna skicka med tre viktiga budskap:

  1. Beslutsfattare på EU-nivå behöver utveckla ett sammanhållet ramverk (bortom CAP) som innefattar hälsa, miljö, ekonomi och andra sektorer i en livsmedelsstrategi. Det ska det inte vara möjligt att inom ett politikområde ge stöd till sockerodling och inom ett annat ge råd om att minska sockerkonsumtionen. Författarna vill att jordbrukspolitiken ersätts av en livsmedelspolitik, som behöver innehålla nationell och regional flexibilitet.

  2. För att uppnå 25 procent ekoareal 2030 behöver hela värdekedjorna inkluderas och stärkas. Både offentliga och privata aktörer måste ta ansvar. Annars finns risken att produktionen ökar och priserna för lantbrukare sjunker (om det inte finns värdekedjor och en marknad som håller jämna steg).

  3. Målen kan bara uppnås om utbildningssystem, rådgivning, teknisk och social innovation finns med i bilden.

Läs hela artikeln här: How can the EU Farm to Fork strategy deliver on its organic promises? Some critical reflections