Alternativa produktionssystem till den konventionella grisproduktionen blir vanligare, bland annat till följd av konsumenternas ökande intresse för djurens välfärd. En grupp forskare från Frankrike har gått igenom litteraturen för att identifiera styrkor och risker med olika typer av produktionssystem med avseende på djurvälfärd, biosäkerhet, djurhälsa och livsmedelssäkerhet.

Studien sammanfattar studier från hela världen vilket innebär att det konventionella sättet att producera grisar inomhus är på golv som är helt eller delvis bestående av spalt. Det betyder att även konventionell grisproduktion i Sverige i detta fall klassas som ”alternativ” på grund av tillgången till halm eller andra strömaterial. I denna sammanfattning fokuserar dock på system som har utedrift.

Överlag möjliggör system med utevistelse att grisarna kan utföra fler naturliga beteenden och mindre aggressivitet jämfört med produktion inomhus. Däremot kan miljön i system med utevistelse vara svårare att kontrollera än system inomhus med avseende på exempelvis utfodring, vatten, temperaturreglering och predatorer. Utfodring utomhus kan exempelvis påverka fodret och vattnets hygieniska kvalitet. Grisar som går utomhus exponeras ofta för mer extrema temperaturskillnader och smågrisar kan bli offer för rovdjur. Med olika typer av gårds-specifika lösningar kan dock många av dessa potentiella problem minskas.

Biosäkerhet en stor risk

Biosäkerheten, det vill säga metoder för att minska risken för sjukdom, identifierades som en av de största riskerna med alternativa uppfödningssystem. Det är ofta svårare att bibehålla hög biosäkerhet på gårdar med utevistelse jämfört med inomhusproduktion eftersom djuren kommer i kontakt med ytor som är svåra att desinficera och eventuellt även vilda djur. Vilda djur kan exempelvis sprida sjukdomar som Afrikansk svinpest och parasiter kan spridas från kontaminerade beten. Genom staket och betesrotation kan man dock minska riskerna för såväl parasiter som kontakt med vilda djur.

Luftvägssjukdomar minskar hos djur som haft tillgång till utevistelse. Dock kan upptäckten av vissa typer av sjukdomar försvåras eftersom symptomen, till exempel hostningar, kan vara svårare att upptäcka när djuren hålls på större ytor. Den ökade aktiviteten hos djuren i samband utevistelse kan dock ge upphov till mer hältor på grund av osteochondros, medan den lägre djurtätheten å andra sidan kan ge färre klövskador.

Smittor från djur till människa

Djur som går ute har ofta större risk att drabbas av smittor (zoonotiska patogener) som kanske inte drabbar djuren själva men som kan spridas till människorna som äter köttet. Ett exempel är campylobakter som orsakar magsjuka hos människor. Y enterocolitica, som kan ge diarré och ledbesvär, har däremot visat sig vara mindre förekommande i alternativa system jämfört med konventionella system. Men trots att det på gårdsnivå kan vara många djur som är drabbade behöver det dock inte leda till att köttet blir kontaminerat. Detta eftersom det ofta påverkas av hanteringen på slakteriet.

Stor variation bland utesystemen

Överlag är det svårt att klassificera system med utevistelse eftersom de ofta ser så olika ut. Generellt sett beror välfärden och risken för exempelvis sjukdom mycket på det enskilda systemets utformning. De största riskerna i system med utevistelse är kopplade till biosäkerheten eftersom det är svårare att kontrollera och hantera djurens miljö. Samtidigt har system med utevistelse flera styrkor, framförallt kopplade till naturligt beteende. Genom att ytterligare utveckla system och strategier för att framförallt öka biosäkerheten och hanteringen av djur i utesystem skulle potentiellt djurens hälsa och välfärd kunna förbättras ytterligare.

Läs hela studien här: Pig Farming in Alternative Systems: Strengths and Challenges in Terms of Animal Welfare, Biosecurity, Animal Health and Pork Safety