2024-12-05
2024-12-02
2024-12-02
2024-11-08
2024-11-08
2024-11-08
2024-11-07
2024-11-07
2024-10-18
2024-10-18
2024-10-18
2024-10-03
2024-10-03
2024-10-02
2024-10-02
Produktiviteten i ekologisk animalieproduktion är i genomsnitt 12 procent lägre än i konventionell produktion. Samtidigt används mindre kraftfoder och mindre av grödor som är ätbara för människor i foderstater till ekologiska mjölkkor jämfört med konventionella. Detta visar en studie som sammanställt resultat från 34 studier. Kunskap kring hur ekologiska och konventionella foderstater skiljer sig är viktiga för att mer korrekt kunna modellera konsekvenserna av att skala upp ekologisk produktion.
Det har tidigare gjorts flera studier som kartlagt skillnader i skördenivåer mellan ekologisk och konventionell produktion, till exempel De Ponti et al 2012, Seufert et al 2012 och Ponisio et al 2015. Däremot är det få som noggrannare har studerat skillnader i fodereffektivitet och produktivitet mellan ekologisk och konventionell produktion. I en studie publicerad i Environmental Research Letters presenterar författarna en sådan jämförelse för mjölkkor, gris och fjäderfä baserat på 34 studier från 14 länder. Nötkött och lamm inkluderades inte eftersom endast ett fåtal studier för dessa produktionssystem hittades.
Man fann att produktiviteten var i genomsnitt 12 procent lägre i de ekologiska systemen. För mjölkkor var produktiviteten i genomsnitt 14 procent lägre – samtliga ekologiska system hade en lägre produktivitet. För gris och fjäderfä var variationen större, man fann system där produktiviteten var högre i de ekologiska systemen men i genomsnitt var produktiviteten cirka 10 procent lägre. Författarna spekulerar att den lägre produktiviteten förklaras av användningen av mer lågavkastande raser, större känslighet för vissa sjukdomar och parasiter (speciellt för gris och fjäderfä) och andra foderstater (speciellt för idisslare där mer bete ingår i ekologisk produktion).
När man jämförde innehållet i foderstaterna fann man störst skillnad för mjölkkor, följt av gris medan de ekologiska och konventionella foderstaterna för fjäderfä var relativt lika vad gäller typ av foder (Figur 1). Ekologiska foderstater till mjölkkor innehöll betydligt mer grovfoder – 76 procent jämfört med 60 procent för konventionella foderstater räknat i kg torrsubstans. I foderstaterna till gris så innehöll de ekologiska foderstaterna mer baljväxter och mindre av kategorin ”övrigt” som bland annat innehåller syntetiska aminosyror. Vad gäller ekologiska mjölkkor fann man att 75 procent av fodret var sådant som människor inte kan äta direkt, medan den andelen för konventionella mjölkkor var 54 procent (Figur 1).
När det gäller foderomvandlingseffektivitet, det vill säga mängden produkt ut i förhållande till foder in, fann man att var i genomsnitt över alla djurslag 14 procent lägre i den ekologiska produktionen. Speciellt för kyckling var skillnaden stor – hela 47 procent lägre i den ekologiska produktionen, eftersom ekologiska kycklingar lever betydligt längre. Däremot var foderomvandlingseffektiviteten högre hos de ekologiska mjölkkorna jämfört med de konventionella om man beräknade den endast på mängden kraftfoder eller för grödor som människor kan äta. Det vill säga per kg producerad mjölk gick det i den ekologiska produktionen åt mindre mängd kraftfoder och mindre mängd sådant som människor kan äta direkt än i den konventionella produktionen.
Figur 1. Foderstater i ekologiska och konventionella produktionssystem. Staplarna visar andel av olika typer av foder av den totala foderstaten (uttryckt i kg torrsubstans). (a) Foderstatens sammansättning är uppdelad på åtta olika kategorier av foder. (b) Foderstatens fördelning mellan grovfoder och kraftfoder, (c) Andel av foderstaten som är mänskligt ätbar eller inte.