Nyligen publicerade en grupp svenska forskare en studie som undersökt förekomsten av parasitägg i marker som antingen betats av grisar eller gödslats med grisgödsel. Att undersöka förekomsten av parasitägg i jorden och hur de överförs till grisarna är viktigt för att kunna planera betesdriften utan att riskera vare sig stora parasitproblem eller överdriven användning av avmaskningsmedel.

Utevistelse kan öka risken för vanliga parasiter såsom spolmask (A.suum) och piskmask (T.suis) hos grisar. Både spolmasken och piskmaskens ägg sprids via gödsel och kan överleva länge i jorden. Därmed kan ägg i marken utgöra en risk för infektion även marken inte betats av andra grisar under en tid.

Både spolmasken och piskmasken ger oftast subkliniska infektioner (infektioner med inga eller mycket milda symtom) men påverkar produktionen negativt genom försämrad foderomvandlingsförmåga och tillväxthastighet. Spolmasken kan också ge skador på levern som medför kassation vid slakt och minskar därmed producentens vinst. Piskmasken kan också orsaka blodig diarré och död vid hög förekomst hos unga djur.

I de marker som undersöktes återfanns ägg från spolmask i 79 % och piskmask i 57 % av markerna redan på våren innan grisarna släpptes ut för säsongen. De beten som använts oftast var också de beten hade också högst koncentration av parasitägg. Högst koncentration av ägg fanns på de marker som senast betats av grisar, och där intensiv betesdrift skett medan de endast gödslats med grisgödsel hade lägst koncentration av ägg. Generellt hade de områden som användes av sinsuggor (suggor som för tillfället inte ger di) högre koncentration av ägg jämfört med de beten som användes av suggor med smågrisar, troligen eftersom dessa beten användes mer intensivt och under längre tid. Trots detta hade suggorna lägre förekomst av ägg i avföringen jämfört med 12 veckor gamla grisar, troligen eftersom äldre djur ofta utvecklar en viss immunitet för parasiterna.

Utifrån resultaten definierade författarna områden som betats eller gödlats med grisgödsel under de senaste 2-3 åren som högriskområden för höga koncentrationer av ägg. För att minska risken för parasiter är det därför viktigt med betesrotation på gårdar med betesdrift. Betesdriften försvåras ofta av begränsad marktillgänglighet samt det faktum att man vill underlätta det dagliga arbetet genom att hålla exempelvis sinsuggor på samma plats under en lång tid. Många av gårdarna i försöket kunde dock undvika att använda samma bete inom en femårsperiod. För att minska risken för spridning av parasiter vid gödsling med grisgödsel kan gödslet komposteras innan spridning. Lägre koncentration av parasitägg i jorden kan också kopplas till faktorer som lägre djurtäthet, och jordens textur där parasitägg ofta överlever längre i jordar som håller fukten bättre (exempelvis lerjord).

Läs studien här: Lindgren, K., Gunnarsson, S., Höglund, J. et al. Nematode parasite eggs in pasture soils and pigs on organic farms in Sweden. Org. Agr. 10, 289–300 (2020).