Mer bete för ekologiska mjölkkor

I ekologisk mjölkproduktion är det höga krav på betesdrift, utevistelse, grovfoderandel*, kalvhållning, tillgång till strömaterial med mera. Ett syfte med mycket grovfoder i kornas diet, utevistelse och möjlighet för djuren att beta är att djuren ska kunna utföra sina artspecifika beteenden. Både i konventionell och ekologisk produktion äter korna grovfoder och de är ute på bete under sommarhalvåret i Sverige. Detta är inte självklart inom såväl ekologisk som konventionell mjölkproduktion i Europa. Andelen grovfoder är högre i ekoproduktionen och i Sverige finns det krav på att korna ska äta en viss andel av foderbehovet från betet under sommarhalvåret (minst 50 procent av grovfodret) [Ref 319].

Kalvar i konventionell produktion kan skiljas från kon direkt vid födseln, medan de i ekologisk produktion ska kunna dia minst ett dygn. Det finns även krav på att ekologiska kalvar får komjölk i minst tolv veckor och att de har möjlighet till utevistelse under sommarhalvåret [Ref 319].

*grovfoder är ett fiberrikt foder baserad på fleråriga klöver-gräsarter, vall. Andra växtarter kan också ingå i grovfodret.

Uppfödning av ungtjurar – kan vara stora skillnader mellan eko och konventionellt

Inom nötköttsproduktionen kan det vara större skillnader mellan konventionell och ekologisk produktion. Det finns dock inga studier av djurvälfärden i nötköttsproduktionen i ekologiska system. I konventionella system där djurens rörelsefrihet är begränsad, till exempel vid uppfödning av ungtjurar i spaltgolvsboxar* utan strö, är möjligheterna att bete sig naturligt begränsade.

För uppfödning av ungtjurar i konventionell produktion finns inget lagkrav på bete eller annan utevistelse, vilket krävs för alla ekologiskt uppfödda nötkreatur enligt KRAV:s regler [Ref 319][Ref 320]. Dock är även tjurar i EU-ekologisk produktion undantagna från beteskravet men djuren ska ha tillgång till utevistelse.  Förutom konventionella och EU-ekologiska ungtjurar så går de flesta konventionella samt alla övriga ekologiska nötkreatur på bete[Ref 321]. I Sverige och även internationellt är ungtjurar den vanligaste uppfödningsformen i nötköttsproduktionen [Ref 322].  Intensiv uppfödning i stallsystem med spaltboxar är den dominerande produktionsformen.

*Boxar som har springor i golvbeläggningen så att djuren trampar ner gödseln till ett underliggande golv, där gödseln samlas upp.

Foto: Janne Nordlund Othén/SLU

Mer parasiter hos ekologiska ungdjur – men det går att förebygga

Parasitinfektioner kan försämra välfärd, hälsa och produktivitet hos betande boskap. Magtarmparasiter kan ge nedsatt tillväxt, diarré och nedsatt allmäntillstånd [Ref 323]. Parasitproblem varierar stort både inom ekologisk och inom konventionell produktion [Ref 324]. Enligt en sammanställning av Hushållningssällskapet [Ref 310] hade ekologiska ungnöt mer parasitanmärkningar vid slakt än konventionella, troligen på grund av att en större andel av ekologiska ungdjur föds upp på bete och därför blir utsatta för parasiter. En planering för vilka djur som ska beta var och när med hänsyn till parasitförekomsten är grundläggande för att förebygga infektioner. Det är speciellt viktigt vid ekologisk djurhållning där avmaskningsmedel inte får användas i förebyggande syfte. Anledningen till en mer restriktiv användning av avmaskningsmedel är att det påverkar miljön negativt när det utsöndras i gödseln samt att resistens kan utvecklas vid överanvändning av preparaten. 

Forskning har visat att det är möjligt att hålla inälvsparasiter på en låg till acceptabel nivå utan hjälp av avmaskningsmedel, just genom genomtänkta strategier för hur betesmarkerna används. Till exempel kan det vara bra att undvika att släppa kalvar som ska ut på bete för första gången på marker som betats av sådana ”förstagångsbetare” året innan [Ref 347].

Få skillnader mellan eko och konventionellt i djurvälfärd och hälsoproblem hos mjölkkor

Studier pekar på att djurvälfärden hos mjölkkor är likartad i ekologiska och konventionella system [Ref 327]. Välfärdsstudier tyder också på att det inte är produktionsformen som är avgörande utan hur djurmiljön är utformad samt djurägarens skötsel av djuren på gården som är kopplade till problembeteenden och dålig välfärd hos mjölkkor [Ref 328].

 
Juverinflammation lika vanligt i konventionell som i ekologisk produktion

Juverhälsa och juverinflammation är ett område som det forskats mycket kring eftersom det är den vanligaste och mest kostsamma sjukdomen för mjölkbesättningar i hela världen.  Juverinflammation, mastit, kan ge synliga symptom hos kon i till exempel mjölk och juver (flockor i mjölken, svullnad i juvret) och ibland har kon även feber. Kon kan även ha juverinflammation utan synliga symtom. Vid noggrannare undersökning kan man hitta ett förhöjt celltal* i mjölken som tyder på inflammation. Mastit ger stora inkomstbortfall och medför i många fall, om den inte behandlas, ett lidande för djuret. Olika forskningsstudier från Sverige och andra europeiska länder har visat olika resultat där kor i ekologisk produktion har både lägre [Ref 329][Ref 330], lika höga [Ref 331] och högre celltal [Ref 332] jämfört med kor från konventionella gårdar.

* Celltal anger antalet celler, i huvudsak olika vita blodkroppar, per milliliter mjölk. Detta kan användas som en indikator för mjölkkons hälsotillstånd i juvret.
 

Många faktorer påverkar juverhälsan

Trots skilda resultat från olika vetenskapliga studier vad gäller skillnader i juverhälsa mellan ekologiska och konventionella system, finns faktorer som är kopplade till produktionsformen. Äldre kor har en ökad risk för mastit och genomsnittligt lever mjölkkorna längre i ekologisk mjölkproduktion [Ref 333]. Längre livslängd är positivt i sig för djurvälfärden och även ur resurssynpunkt genom minskad  klimatpåverkan. Men samtidigt medför det en högre risk för mastiter.

Mängden mjölk en ko producerar spelar en stor roll i uppkomsten av mastit och i studier där celltalet i mjölken varit lägre i ekologisk produktion har detta delvis förklarats av att kor i ekologisk produktion producerar mindre mängd mjölk [Ref 334]. Skillnaderna i produktion är dock inte stora i svenska besättningar, med cirka åtta procent lägre avkastning i ekologisk produktion [Ref 187]. Mindre mängd mjölk minskar påfrestningen på djuret, vilket också minskar känsligheten för infektioner [Ref 325].

Vissa raser har en större benägenhet att utveckla juverinflammation än andra. Till exempel löper kor av rasen Holstein en högre risk att drabbas av mastit med dolda symptom än till exempel Svensk rödbrokig boskap [Ref 348]. Behandling av mastit på ekologiska mjölkgårdar skiljer sig från den praxis som förekommer på många konventionella gårdar runt om i världen, vilket kan spegla skillnader i mastitförekomst. Djur med synliga symptom på mastit behandlas alltid, men när det gäller rutinerna vid sinläggning* är det skillnad. I många länder behandlas fortfarande alla kor på konventionella gårdar rutinmässigt med antibiotika vid sinläggning, sjuka som friska [Ref 336]. Detta är inte tillåtet enligt de ekologiska reglerna. Det är inte heller tillåtet i någon produktionsform i Sverige, utan svenska mjölkbönder arbetar istället mycket med förebyggande juverhälsoarbete och tillämpar så kallad selektiv sintidsterapi. Det betyder att man istället för att behandla alla kor vid sinläggning, endast behandlar de med höga celltal, det vill säga de som har dold mastit.

*Den period i slutet av mjölkningsperioden då man förbereder kon för att gå i sin, det vill säga innan man helt slutar att mjölka kon

Lungmask kan drabba betande djur.

Unga djur kan drabbas av parasiter på mjölkgårdar

Encelliga parasiter är vanliga i svenska mjölkbesättningar, liksom i övriga delar av världen och orsakar diarré, framförallt hos kalvar. Svenska studier har visat att det inte var någon skillnad mellan kor och kalvar i ekologisk och konventionell produktion. [Ref 337]. Något som uppmärksammats är att andelen levrar som får kasseras på svenska slakterier till följd av infektion med den stora leverflundran har setts öka under senare år [Ref 310]. Förekomsten är fortfarande relativt låg och det är inte någon skillnad mellan nötkreatur i ekologiska och konventionella system [Ref 338]. Det är vanligare att dikor som betar på våta och sanka betesmarker blir infekterade, än att mjölkkor drabbas eftersom dessa oftare hålls på torrare beten på åkermark [Ref 326]. Eftersom användningen av betesmarker som inte är åkermark är större i ekologisk produktion skulle detta kunna vara en riskfaktor för att ekologiska nötkreatur ska drabbas av stora leverflundran.

Inga skillnader i störningar i ämnesomsättningen

Ekologiska mjölkkor, är på samma sätt som konventionella, avlade för hög mjölkavkastning. Detta, i kombination med en foderstat med mycket grovfoder, främst klöver-gräsvall, och mindre mängd kraftfoder (till exempel spannmål, raps och ärtor/bönor) för ekologiska mjölkkor, kan leda till en otillräcklig energinivå hos dessa mjölkkor som i sin tur kan leda till störningar i ämnesomsättningen. Forskning har dock inte kunnat påvisa att ekologiska mjölkkor har dessa störningar, eller har större risk för allvarlig negativ energibalans [Ref 339][Ref 329].

Ekokor blir fortare dräktiga – men flera faktorer spelar in för fertiliteten

Forskning har visat att kor i ekologisk produktion haft mer gynnsamma fertilitetsmått, såsom att färre antal inseminationer krävts för att kon ska bli dräktig [Ref 335]. Tiden som gick mellan två kalvningar var dock densamma hos kor på ekologiska som på konventionella gårdar i Norge och Sverige [Ref 334][Ref 341]. När reproduktionsförmågan hos både lokala och internationella mjölkkoraser i ekologiska besättningar i Österrike, Schweiz, Polen och Sverige undersöktes, visade det sig att tiden mellan två kalvningar var kortare hos de lokala raserna och att antalet insemineringar som krävdes för dräktighet var lägre för vissa av de lokala raserna [Ref 342].

 Foto: Bengt Ekberg/Azote

Svenska ekokor har mycket mindre hälta än ekokor i flera andra europeiska länder

Det är svårt att fastställa om hälta och andra klöv- och benproblem beror på om produktionsformen är ekologisk eller konventionell. Snarare verkar hanteringen och sättet hur man kombinerar olika skötselåtgärder ha större betydelse för förekomst av hälta hos djuren [Ref 343].  Specifika faktorer så som utformning av stallar och beten, samt klövvård och hantering av djuren är avgörande för hur många kor som blir halta. I ett europeiskt perspektiv är det en låg andel av de svenska ekologiska korna som är halta. Ny forskning visar att fem procent av de ekologiska korna var halta i Sverige medan ekologiska mjölkbesättningar i Frankrike, Tyskland och Spanien hade upp till 5-6 gånger fler kor med hälta [Ref 344]. 

Referenser