Ekoproduktion gynnar mångfalden mer i intensivt brukade landskap

I en forskningsgenomgång från 2014 där många studiers resultat slogs ihop och bearbetades (så kallad metaanalys) undersöktes hur artrikedomen påverkades av andelen åkermark i landskapet, den genomsnittliga storleken på fälten och mängden livsmiljöer för olika organismer, till exempel lähäckar, diken och åkerholmar [Ref 86]. Sammantaget var den positiva effekten av ekologisk produktion större där andelen åkermark i landskapet var stor, även om olika arter påverkades i olika grad. Däremot hade de enskilda fältens storlek eller andelen småbiotoper inte en signifikant betydelse. I samma typ av landskap var den biologiska mångfalden alltid större i ekologisk produktion. I ett småbrutet landskap med mindre andel åkermark och med många olika livsmiljöer, finns ofta redan en rik biologisk mångfald. Där ger ekologisk produktion fortfarande en positiv effekt, men den är mindre [Ref 124].

Mer om hur intensifiering av jordbruket påverkar den biologiska mångfalden och effekten av ekologisk produktion

Intensifiering är ett begrepp som används för att beskriva jordbrukets utveckling. På fältnivå innebär en intensifiering i det konventionella lantbruket bland annat att användningen av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel ökar. På landskapsnivå försvinner småbiotoper i form av diken, häckar och åkerholmar när åkrarna blir större och upptar en allt större del av landskapet. Samtidigt försvinner hagmarker, våtmarker och naturskogar när de omvandlas till åkermark. Allt det här gör att variationen av olika miljöer i landskapet försvinner och situationen förvärras ytterligare av om samma gröda odlas på stora sammanhängande arealer.

Globalt är det allt intensivare jordbruket en viktig orsak till att den biologiska mångfalden minskar. Föroreningar från jordbruket och förlusten av livsmiljöer gör att många organismer minskar kraftigt eller försvinner helt [Ref 217].

 Foto: Anders Lunneryd

Biologisk kontroll av skadegörare i ekoproduktion fungerade bäst i mosaiklandskap

I spannmålsfält runtom i Europa gynnade ekologiskt lantbruk artrikedomen av växter och fåglar i alla typer av odlingslandskap, oberoende av andelen brukad åkermark [Ref 124]. Däremot var den biologiska kontrollen av skadeinsekter med hjälp av naturligt förekommande fiender störst i ekologisk produktion i varierade landskap med mindre andel åkermark. Forskarna påpekar att det inte räcker att studera den biologiska mångfalden när man utformar miljöåtgärder. De naturnyttor som mångfalden bidrar med behöver också utvärderas, såsom till exempel biologisk kontroll. 

I Sverige är nedläggning av jordbruksmark ett hot mot biologisk mångfald

I Sverige minskar den biologiska mångfalden även genom att åker- och betesmarker läggs ner och gräsmarker, bryn och naturbeten växer igen. Det beror på att många arter, även sällsynta arter, är knutna till dessa miljöer i odlingslandskapet. Detta har varit en betydelsefull drivkraft för minskad biologisk mångfald i det svenska jordbrukslandskapet. Sedan 2015 har betesmarken dock ökat något [Ref 231], men det är oklart om betesmarker som bidrar till hög biologisk mångfald har ökat i areal (Se faktaruta: Igenväxning som hot mot biologisk mångfald).

Foto: Camilla Winqvist

Pollinerare verkar gynnas av ekoproduktion i alla typer av landskap

Pollinerande insekter gynnas generellt av ekologisk produktion oavsett landskapets utseende enligt litteraturstudien från 2014 [Ref 86]. En del studier har emellertid funnit att effekten är större i homogena slättlandskap [Ref 235]. I ett slättlandskap med stor andel åkermark kan pollinerare ha svårt att sprida sig mellan de ekologiska gårdarna och det kan minska den positiva effekten av ekologisk produktion. En annan effekt i intensivt brukade landskap kan vara att pollinerare och andra insekter skadas av bekämpningsmedel på konventionella fält i närheten av de ekologiska gårdarna. Arternas olika förmåga att sprida sig har således betydelse. En litteraturstudie visade att den största positiva effekten av ekologisk produktion verkar finnas i landskap med en viss variation [Ref 125], alltså någonstans mitt emellan ett mycket intensivt brukat landskap med stor andel åkermark och ett mosaiklandskap med mycket stor variation men med en liten andel åkermark.

Referenser