Mångfalden bidrar till att producera naturnyttor, ekosystemtjänster, med en rad funktioner som har stor betydelse för vår livsmedelsförsörjning, vår hälsa, och vårt välbefinnande [Ref 216][Ref 217][Ref 126]. Samtidigt är den mänskliga påverkan naturligtvis stor i livsmedelsproduktionen, som i sig räknas som en naturnytta, och utformning av produktionssystemen och insatser i form av till exempel gödsling påverkar skördarnas storlek. Den mänskliga påverkan samverkar med naturnyttor, exempelvis biologisk kontroll av skadeinsekter och ekosystemprocesser som jordmånsbildning och inlagring av kol i marken. I ett hållbart lantbruk behövs en balans mellan den mänskliga påverkan och insatser i produktionen för att höja skördarna och att upprätthålla viktiga naturnyttor [Ref 215][Ref 217].

Den biologiska mångfalden spelar stor roll för hur ekosystemen fungerar. Storleken på ekosystemtjänsterna är beroende av att det finns en mångfald av arter i ekosystemen. Det räcker inte att enbart ett fåtal arter har många individer. En rik biologisk mångfald bidrar bland annat till bättre pollinering och biologisk bekämpning av skadegörare.

Värdet av biologisk mångfald

En rik biologisk mångfald har under lång tid ansetts vara viktig som en biologisk resurs för att upprätthålla olika naturnyttor och för att behålla motståndskraften, resiliensen, i våra ekosystem, på land och i hav, och för att säkerställa en handlingsfrihet inför framtida förändringar [Ref 216][Ref 217]. Biologisk mångfald är således en försäkran inför kommande miljöförändringar för att bevara ekosystems stabilitet och att upprätthålla naturnyttor [Ref 219]. Kopplingen mellan biologisk mångfald och naturnyttor har till exempel tydligt visats genom att man kan uppnå fler naturnyttor i skog med många olika trädslag än med ett fåtal, inklusive en större produktion av träråvara [Ref 218]. Naturnyttor uppnås oftast genom mångfalden av de arter som är vanliga i jordbruks- och skogslandskapet. Det är således inte de ovanliga och rödlistade arterna som har störst betydelse för de naturnyttor som en rik biologisk mångfald ger [Ref 218][Ref 217].

I litteraturstudie från 2019 var slutsatsen att pollinering och biologisk bekämpning påverkas av såväl antalet arter som antalet individer av olika arter. Både stor artrikedom och många individer av pollinerande insekter gav enligt studien bättre frö- och fruktsättning. På samma sätt var den biologiska bekämpningen av skadegörare större där det fanns många arter av naturliga fiender [Ref 114].

Ett ensartat och storskaligt jordbrukslandskap har en stor del åkermark och det saknas variation i form av mer naturliga miljöer som skogsbryn, diken, lähäckar och åkerholmar. I studien från 2019 [Ref 114] visades att ju mer homogent landskapet var desto sämre blev pollineringen. En tredjedel av den minskade pollineringen berodde på att det blev färre arter av pollinerande insekter, medan resten orsakades av färre individer. För biologisk kontroll var artrikedomen ännu viktigare, 50 procent av den minskade biologiska kontrollen i ensartade landskap orsakades av en minskad mångfald. Studien visade också att även mer ovanliga arter, som fanns i ett litet antal, var viktiga för pollineringen av odlade grödor.

Hot mot den biologiska mångfalden

Enligt den internationella panelen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster minskar antalet arter på jorden i allt snabbare takt [Ref 217]. De största hoten mot den biologisk mångfalden är:

• Förändrad markanvändning som gör att arternas livsmiljöer försvinner eller förändras kraftigt

• Föroreningar, till exempel kemiska bekämpningsmedel och andra kemikalier samt övergödning

• Klimatförändringar

• Överexploatering genom jakt, fångst och insamling

• Införsel av invasiva främmande arter eller främmande gener.

Den förändrade markanvändning som är den främsta orsaken till att arternas livsmiljöer försvinner, handlar globalt om skogsavverkning, uppodling och ökad användning av intensiva jordbruksmetoder (ökad gödsling och användning av kemiska bekämpningsmedel, mindre variation av odlade grödor), industrialisering, ökad handel och urbanisering.

I Sverige och andra områden i främst Europa där jordbruk har bedrivits under lång tid är många arter knutna till jordbrukslandskapet. Här är igenväxning, särskilt av naturbeten och andra gräsmarker, ett stort hot mot den biologiska mångfalden.

Naturbetesmark. Foto: Sara Ängfors/KRAV

Igenväxning som hot mot biologisk mångfald

I områden där jordbruk bedrivits under lång tid har många arter anpassat sig till jordbrukslandskapet. Den biologiska mångfald som finns där kan inte ersättas av artrikedom på andra platser.

I Sverige hyser jordbrukslandskapet över hälften av de rödlistade arterna och en tredjedel av dem är beroende av jordbrukslandskapet för sin överlevnad [Ref 131]. Det svenska miljömålet ”Ett rikt odlingslandskap” finns för att bevara och stärka den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena i odlingslandskapet [Ref 220]. I en fördjupad utvärdering av målet 2019 konstateras att det behövs fler insatser för att nå målen om biologisk mångfald i odlingslandskapet [Ref 221].

Globalt tas naturmark i anspråk för odling, medan i Sverige är igenväxning den näst största orsaken till att arter försvinner. Igenväxningen har stor negativ påverkan på 1 300 rödlistade arter [Ref 131]. Bara avverkning av skog har större negativ påverkan. I odlingslandskapet beror igenväxningen på att bete eller slåtter upphör. Även kvävenedfall och aktiv gödsling orsakar igenväxning. Det är framförallt igenväxning av naturbeten och andra gräsmarker samt bryn och våtmarker som påverkar den biologiska mångfalden negativt [Ref 131]. Förändrad markanvändning och intensifiering av jordbruket är också den största orsaken till att insektsarter minskar, tillsammans med föroreningar, till exempel av kemiska bekämpningsmedel [Ref 127].

Orsaker till att insekterna minskar

Under senare år har flera forskningsrapporter visat på en kraftig minskning av insekterna. Både antalet arter och den totala biomassan av insekter minskar. Den största delen av allt djurliv består av ryggradslösa djur, framför allt insekter, men också spindlar, maskar och andra mindre väl kända djur. Bara insekterna utgör två tredjedelar av alla världens arter. En minskning bland insekterna riskerar att få allvarliga följder eftersom de utgör föda för fåglar, fladdermöss, reptiler samt grod- och kräldjur. Dessutom står insekterna för viktiga ekosystemtjänster i jordbruket som pollinering, biologisk bekämpning och näringsomsättning i marken genom nedbrytning av till exempel växtrester.

En studie har sammanställt resultat av fångster i insektsfällor från 63 naturskyddade områden i Tyskland. Jämfört med för 27 år sedan hade den totala biomassan av insekter minskat med 76 procent. Fällfångster under högsommaren visade på en ännu större minskning. Minskningen kunde inte förklaras av förändrad markanvändning, väder eller andra förändringar i de olika områdena. Det fanns generellt mer insekter i näringsrika livsmiljöer, men minskningen över åren var densamma för olika typer av miljöer. Forskarna varnade för den kaskadeffekt som uppstår på grund av insekternas viktiga roll i ekosystemen [Ref 128].

Andra studier pekar på jordbrukets intensifiering som den drivande faktorn för insektsdöden. Den slutsatsen dras i en genomgång av 73 forskningsrapporter, som visade att över 40 procent av alla insektsarter minskar i antal och att 31 procent av dem är hotade. Av de landlevande insekterna som undersöktes var det fjärilar, steklar (dit bin hör) och dyngbaggar som hade påverkats mest [Ref 127].

Undersökningar av dyngbaggar kring Medelhavet visar att antalet minskat för över 60 procent av arterna. Även mängderna av vattenlevande insektsarter har minskat väsentligt. Det är inte bara specialiserade arter i särskilda ekosystem där antalet minskar utan även de allmänt förekommande generalisterna, de som kan leva i olika miljöer. Ett fåtal arter visar ökande antal, det är anpassningsbara arter som kan ta över nischer efter de arter som minskat. Studien pekar ut jordbrukets intensifiering som orsaken till att insektspopulationerna minskar. Användningen av kemiska bekämpningsmedel, större andel åkermark i landskapet samt att diken och häckar har försvunnit har missgynnat många insektsarter [Ref 127].

Andra forskare har kritiserat studien för slutsatserna om orsaken, och menar att det inte går att dra slutsatser om takten på utdöendet från materialet i de studier som gjorts [Ref 130]. En ny studie i Science [Ref 222] visar dock en tydlig trend bland landlevande insekter på knappt 10 procents minskning per decennium, vilket motsvarar en drygt 40-procentig minskning sedan 1960-talet, framför allt i Europa och Nordamerika.

Referenser