Flera globala forskningssammanställningar har kommit fram till att ekologiska skördar i snitt ligger på mellan 70 och 90 procent av konventionella skördar. De flesta studierna är dock från Europa och Nordamerika och betydligt färre från låginkomstländer.
Skillnaden i skörd mellan ekologisk och konventionell produktion varierade mycket i sammanställningarna och berodde på platsens odlingsförutsättningar, vilken gröda man jämfört, och hur stor skillnad i kvävegödsling det var mellan de båda produktionssystemen.
Mindre skördar i ekologisk produktion globalt
Genomsnittligt visar globala forskningssammanställningar att skörden av ekologiskt odlade grödor är 20-25 procent mindre än konventionellt odlade grödor [Ref 147][Ref 151][Ref 146]. Skördeskillnaderna mellan ekologiska och konventionella odlingssystem är dock olika för olika grödor, exempelvis var skillnaden mindre för baljväxter än för spannmål och rotfrukter De flesta studierna har jämfört skördar för olika grödor under enskilda år.
Ingen tydlig skillnad i skördestabilitet
Stabiliteten över tid i skördenivån är också en viktig faktor i ett hållbart jordbruk, både för lantbrukaren och för livsmedelsförsörjningen. Men forskningen kan idag inte svara på huruvida skördestabiliteten är bättre eller sämre i ekologisk produktion, utan att det varierar utifrån hur odlingen är utformad och vilken typ av odlingsförhållanden som råder.
Av de studier där man undersökt skördestabilitet har några visat att ekologisk produktion kan ge stabilare skördar än i konventionell produktion. En orsak kan vara att jordarna har en genomsnittligt högre mullhalt [Ref 48], vilket medför en bättre motståndskraft mot torka på grund av att jordar med hög mullhalt kan hålla kvar vatten bättre.
Samtidigt finns andra studier som visar en sämre skördestabilitet än i konventionell produktion på grund av högre risk för angrepp av till exempel skadeinsekter, brist på tillgängligt kväve vid en viss tidpunkt, samt stark konkurrens från ogräs [Ref 89]. En annan aspekt som är viktig för odlingssäkerheten är gårdens odlingsstrategi. En stor variation i grödor och sorter är ett sätt att sprida riskerna och bli mindre känslig för störningar, exempelvis sjukdomsangrepp eller torka. De genomsnittligt mer varierade växtföljderna* i ekoproduktionen [Ref 229] kan här vara en fördel.
*grödor som följder efter varandra olika år på samma fält
Brist på data om avkastning vid produktion av animalier
Det finns få forskningsstudier som jämfört ekologisk och konventionell avkastning vad gäller mjölk-, kött- och äggproduktion så det går inte att ge någon generell siffra på den genomsnittliga skillnaden. I en sammanställning av resultat från olika studier som jämfört ekologisk och konventionell mjölkproduktion i Europa, Nordamerika och Nya Zeeland fann man både studier där de ekologiska korna producerade mindre mjölk, 5–37 procent mindre, och studier där de ekologiska korna producerade liknande mängder som i konventionell mjölkproduktion ([Ref 132]. Faktorer såsom betesperiodens längd, andel kraftfoder i foderstaten och vilka raser som används är faktorer som påverkar mjölkavkastningens storlek. Dessa faktorer kan variera betydligt både i ekologisk och konventionell produktion.
Om avkastning och avvägning mot hållbarhet
Både i praktiken och i forskningen brukar man definiera avkastning i växtodlingen som mängden skördad gröda per hektar och år. När man pratar om produktion av kött, mjölk eller ägg från husdjuren brukar avkastningen definieras som produktion per djur, per tidsenhet eller så pratar man om foderförbrukning i relation till hur mycket kött, mjölk eller ägg som produceras.
För att nå ett mer långsiktigt hållbart lantbruk, där både ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet vägs in behöver en hög avkastning värderas i relation till andra aspekter. Det är exempelvis den miljöpåverkan som produktionen orsakar, djurvälfärden, antibiotikaanvändning, matens näringsinnehåll och lantbrukarens sociala och ekonomiska situation [Ref 148]