Omfattande användning av kemiska bekämpningsmedel i konventionell produktion

Användningen av kemiska bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) är fortsatt omfattande i konventionell produktion, i Sverige, i Europa och globalt. Användningen uttryckt som mängd aktivt ämne har ökat globalt med knappt 80 procent sedan 1990, men ökningen har stannat av i många delar av världen under 2010-talet. I Sverige har användningen minskat från 1980-talet till mitten av 90-talet och därefter varit relativt oförändrad om man ser till mängden aktiva ämnen. Användningen i konventionella odlingar av frukt, bär och grönsaker (trädgårdsgrödor), som inte omfattas av denna statistik, är mer omfattande än i jordbruksgrödor, men arealerna för dessa grödor är små. I Sverige utgörs merparten av användningen av bekämpningsmedel av kemiska ogräsmedel.

Det har varit en ökande trend sedan 1990-talet av antalet bekämpningar uttryckt som antalet hektardoser. Man använder dock genomsnittligt mindre mängd per hektar än för ett par decennier sedan, vilket gör att mängden medel som används ändå inte ökat. Andra anledningar till att antalet hektardoser ökat är mer omfattande odling av grödor som är mer beroende av kemiska bekämpningsmedel (till exempel höstsådd spannmål jämfört med vårsådd). En ökad motståndskraft (resistensutveckling) hos skadegörare och ogräs mot de kemiska medlen har också medfört att fler bekämpningar behövs för att få en bra effekt.

Användningen varierar mellan år, mellan grödor och mellan gårdar. Till exempel så kan väderleken ge variationer i angrepp av växtsjukdomar och insektsangrepp. 

Läs mer i avsnittet: Användning av kemiska bekämpningsmedel i lantbruket 

Ett fåtal kemiska bekämpningsmedel används i ekoproduktion vid odling av frukt och grönt

I ekologiskt lantbruk skyddar man grödorna (växtskydd) från angrepp av skadegörare och från konkurrens från ogräs främst genom förebyggande odlingsåtgärder. På nästan hela den ekologiska arealen görs aldrig någon kemisk bekämpning. Ogräsmedel som i konventionell odling står för merparten av bekämpningarna får inte användas alls. Mot insekter och svampsjukdomar finns ett fåtal tillåtna medel (11 st) som bara används i svenska ekologiska odlingar av frukt, bär och grönsaker. Detta kan jämföras med att det finns 142 kemiska medel godkända att användas i svensk konventionell produktion. Medlen i ekologisk produktion används inte i vall (fodergröda med fleråriga gräs- och klöverarter), spannmål, baljväxter och oljeväxter som odlas på merparten (99,6 procent) av den ekologiska åkermarken. Järnfosfat (räknas som ett kemiskt medel) används dock en del vid allvarliga angrepp av sniglar i vall och oljeväxter.

I ekologisk trädgårdsodling, det vill säga vid odling av frukt, bär och grönsaker, används ett fåtal bekämpningsmedel som definieras som kemiska medel. Trädgårdsgrödorna odlas på mindre än 0,5 procent av den ekologiska åkerarealen. Medlen är också av annan typ än de som används i konventionell odling, exempelvis skonsamma medel som såpa, vegetabiliska oljor och livsmedelstillsatsen kaliumbikarbonat. Två av de godkända kemiska medlen som får användas i ekologisk trädgårdsodling i Sverige kan ha negativa miljöeffekter, se nedan. Men främst används biologiska bekämpningsmedel, odlingsåtgärder som förebygger angrepp samt exempelvis täckning av grödan med fiberduk eller insektsnät som skydd mot insekter.

Läs mer i avsnittet: Ingen eller mycket liten användning av kemisk bekämpning i ekologiskt lantbruk 

Förebyggande och biologiska metoder används i ekoproduktionen

En grundläggande princip inom ekologiskt lantbruk är att arbeta med förebyggande odlingsåtgärder för att motverka angrepp av skadeinsekter och svampsjukdomar liksom att försvåra för ogräsen, så kallat förebyggande växtskydd. Det är en förutsättning för att ekologisk produktion ska fungera i praktiken där kemiska bekämpningsmedel i stort sett inte används alls. En av de viktigaste åtgärderna är att ha en varierad växtföljd där man växlar mellan grödor från olika växtfamiljer olika år för att försvåra förökning av till exempel en skadeinsekt som angriper en specifik typ av växt eller gröda. Växtföljden är också viktig för att minska ogräsförekomsten.

Andra metoder som används för att skydda grödorna är biologisk bekämpning av skadeinsekter och svampsjukdomar samt mekanisk bekämpning av ogräs och täckning av grödorna (grönsaker och bär) med väv.

Biologisk bekämpning är en viktig del av växtskyddet i ekologisk trädgårdsodling och innebär att skadegörarnas naturliga fiender utnyttjas på olika sätt. Ett sätt är att förbättra förhållandena i odlingslandskapet för naturligt förekommande fiender till skadeinsekter, till exempel genom att skapa boplatser och att öka tillgången på nektar genom att odla blommande växter i eller i anslutning till fälten. Biologisk bekämpning används i Sverige främst i grönsaks-, bär- och fruktodling samt för behandling av spannmålsutsäde mot svampangrepp. 

Läs mer i avsnittet: Förebyggande växtskydd och andra bekämpningsmetoder i ekologisk produktion

Negativa effekter av kemisk bekämpning

Kemiska bekämpningsmedel används i jordbruket för att skydda grödan mot ogräs, skadeinsekter eller svampsjukdomar som ofta begränsar skörden av grödorna. Samtidigt hittar man rester av bekämpningsmedel i Sverige i mark samt åar och bäckar i jordbruksområden. Bekämpningsmedel kan också spridas med vindar över långa avstånd. Då finns det risk att bekämpningsmedlen skadar andra organismer än de man vill bekämpa. 

Forskningen visar generellt att ett intensivt jordbruk med ensidig odling och en omfattande användning av bekämpningsmedel och kvävegödsel har negativa effekter på biologisk mångfald och viktiga naturnyttor, såsom pollinering och biologisk bekämpning av skadegörare. Det finns också studier som drar slutsatsen att användningen av kemiska bekämpningsmedel är en av de viktigaste orsakerna till de negativa effekterna. Vidare behövs mer kunskap av kombinationseffekter samt långtidseffekter av olika ämnen i bekämpningsmedel som sprids i naturen.

Läs mer i avsnittet: Miljörisker med kemisk bekämpning

Två bekämpningsmedel i eko i Sverige kan ha negativa miljöeffekter

De flesta av det fåtal kemiska bekämpningsmedel som är tillåtna i ekologisk produktion är varken hälso- eller miljöfarliga. Några enstaka är giftiga för människor, bin och vattenlevande organismer, men inga är klassade som misstänkt cancerframkallande eller reproduktionsstörande. Det finns dock vissa risker för utveckling av allergier för yrkesverksamma vid hantering av biologiska bekämpningsmedel.

I Sverige är bekämpningsmedel med totalt 142 olika ämnen eller ämnesgrupper godkända, varav 11 får användas i ekologisk produktion. 131 respektive 4 av dessa ämnen har toxiska egenskaper för människan. Två av de ämnen som är godkända i svensk ekologisk produktion kan ha negativa effekter på miljön och är klassade som giftiga för vattenlevande organismer. En av dessa kemiska ämnesgrupper är giftigt för bin.

Sammantaget medför de bekämpningsmedel som används i ekologisk produktion låga eller inga risker för konsumenten. Många är näringsämnen eller del av en vanlig kost (till exempel järn, rapsolja och bikarbonat) eller har ingen identifierad giftighet för människor.

Läs mer i avsnittet: Risker med bekämpningsmedel i ekologisk produktion