Fosforgödslingen är ungefär lika stor i ekologisk som i konventionell odling, men det sker med organiska gödselmedel, främst stallgödsel, i eko och med stallgödsel och mineralgödsel i ungefär lika stora andelar i konventionell odling.
Resultat från forskningen tyder också på små skillnader i fosforförluster mellan ekologisk och konventionell produktion. Samtidigt är antalet studier få och variationen stor mellan studiernas resultat. Överskott av fosfor i gårdsbalanser i Sverige är mindre på ekologiska än på konventionella djurgårdar, men större på ekologiska växtodlingsgårdar. Överskott i balanser kan dock inte direkt översättas till risk för fosforförluster.
Fosforförlusterna i ekologisk och konventionell produktion har jämförts i ett fåtal studier, och resultaten visar stor variation och att skillnaderna är små mellan produktionsformerna [Ref 110][Ref 89][Ref 381]. I några studier har dock lägre nivåer av tillgänglig fosfor i åkermarken påvisats i ekologiska produktionssystem än i konventionella, vilket indikerar lägre potential för fosforläckage [Ref 381].
Små skillnader i mängden fosfor som tillförs i ekologisk och konventionell odling
Till skillnad mot den betydligt mindre gödslingen med kväve i ekologiska jämfört med konventionella odlingssystem i Sverige, är den genomsnittliga fosforgödslingen på alla typer av gårdar över tid ungefär lika stor i ekologisk som i konventionell produktion. I medeltal för all ekologisk och konventionell åkermark var fosforgödslingen drygt 12,5 kg per hektar och år i konventionell och 15,1 kg i ekologisk produktion enligt statistik från odlingssäsongen 2019 [Ref 527] . I den tidigare statistiken från 2016 var dock givorna lika stora i de två produktionsformerna [Ref 149].]. Däremot tillförs fosfor med olika slags gödsel. I ekologisk odling dominerar stallgödsel kompletterat med restprodukter från livsmedelsindustrin och i konventionell används stallgödsel och mineralgödsel i ungefär lika stor omfattning [Ref 527].
Fosforöverskott på gården ger inte besked om risker för fosforförluster
Ett fosforöverskott ett enskilt år på ett enskilt fält, det vill säga att mer fosfor tillförs en åker än vad grödan tar upp, behöver inte leda till ökade fosforförluster, i alla fall inte på kort sikt. Fosforförluster beror istället bland annat på hur mättad jorden är med fosfor utifrån en historisk gödsling och även på jordart och klimatförhållanden. Stora fosforförluster kan exempelvis ske med jorderosion vid skyfall där fosfor bundet till markpartiklar förloras från jorden i marksprickor eller genom ytavrinning.
En förhöjd risk för fosforförluster finns dock om en gård har ett överskott på fosfor under en lång följd av år och stora mängder fosfor därmed lagrats upp i marken.
Större överskott i fosforbalanser på konventionella än på ekologiska djurgårdar, det omvända på växtodlingsgårdar
I Sverige hade både ekologiska och konventionella djurgårdar genomsnittligt ett överskott av fosfor i gårdsbalanser under de första decennierna av 2000-talet enligt Greppa näringens växtnäringsbalanser [Ref 155][Ref 524]. De ekologiska mjölkgårdarna hade ett signifikant mindre överskott jämfört med konventionella mjölkgårdar, 1-2 kg respektive 3-4 kg fosfor per hektar. Det större överskottet på konventionella gårdar berodde främst på större inköp av foder.
Men det omvända gällde för växtodlingsgårdar utan djurhållning där de ekologiska hade ett betydligt större överskott på knappt 3 kg fosfor per hektar och år respektive ett underskott på knappt 3 kg fosfor för de konventionella växtodlingsgårdarna [Ref 524]. Underskottet på konventionella gårdar speglar en återhållsam gödsling med mineralgödselfosfor på grund av en historisk uppgödsling av åkermarken med fosfor, särskilt i södra Sverige. Då finns skäl både ur odlingsmässig, ekonomisk och miljömässig synvinkel att ha en negativ fosforbalans, och därmed minska mängden upplagrad fosfor i marken.
På ekologiska växtodlingsgårdar används ofta inköpta organiska gödselmedel, antingen stallgödsel från olika djurslag eller gödsel som framställs från restprodukter från livsmedelsindustrin. Många av dessa gödselmedel innehåller för mycket fosfor i förhållande till kväve i relation till grödans behov. Det har medfört att mer fosfor har tillförts än vad grödan tar upp på grund av att givorna anpassats för att ge grödan tillräckligt med kväve. Det är orsaken till det ovan nämnda genomsnittliga överskottet av fosfor. Fosforöverskottet har dock minskat på ekologiska växtodlingsgårdar sedan början av 2000-talet. Då var användningen av slakteriresten benmjöl med ett högt fosforinnehåll särskilt stor på ekologiska växtodlingsgårdar och det avspeglades i ännu högre fosforöverskott än idag [Ref 155]. På senare år används ett bredare urval av råvaror och lantbrukarna kan välja gödselmedel med en mer lämplig balans mellan kväve och fosfor [Ref 383][Ref 384]. Utvecklingen av nya organiska gödselmedel behöver fortsätta med syfte att nå en bra balans mellan näringsämnen utifrån olika grödors behov. På sikt är det viktigt att överskotten av fosfor inte fortsätter att vara stora för att undvika ökad risk för fosforförluster på ekologiska växtodlingsgårdar. Framförallt finns behov av nya kväverika gödselmedel där fosforinnehållet är lågt.
En internationell forskningssammanställning visade, tvärtemot fosforbalanserna på svenska ekologiska gårdar, en risk för fosforunderskott på ekologiska gårdar med växtodling [Ref 534]. Författarna betonade bristen på tillgång till stallgödsel och andra organiska fosforgödselmedel som är godkända enligt EU:s regelverk för ekologisk produktion, och att nya gödselmedel behöver utvecklas. Det är tydligt att både gödslingsstrategier och tillgång till gödselmedel varierar starkt mellan länder och regioner i Europa vilket påverkar fosforbalanserna.