Sammanfattning djurvälfärd och djurhälsa på ekologiska gårdar

God djurvälfärd är en viktig målsättning inom ekologisk produktion. God djurvälfärd omfattar såväl djurens fysiska hälsa som deras psykiska välbefinnande. Inom ekologisk produktion lägger man särskild vikt vid att djuren ska ha möjlighet till ett naturligt liv.

Gå direkt till


Bättre förutsättningar för naturligt beteende i ekoproduktionen

Ekologiska djur har i många fall bättre möjligheter till artspecifikt beteende än djur i konventionella besättningar. Skillnaderna mellan ekologisk och konventionell produktion är större för grisar, värphöns och slaktkycklingar än för nötkreatur och får där djurhållningen är mer likartad, förutsatt att djuren har tillgång till bete. I ekologisk produktion har grisar och fjäderfä möjlighet till utevistelse när väder och markförhållanden tillåter, vilket mycket sällan förekommer i konventionell produktion. Ekologiska grisar och fjäderfä har också tillgång till grovfoder, något som är mer ovanligt i konventionell produktion. Det finns samtidigt områden vad gäller välfärd och hälsa som behöver utvecklas och förbättras.

En del problem med djurhälsan beror inte på om produktionen är ekologisk eller konventionell utan påverkas av individuella skillnader mellan gårdar, såsom hur djurmiljön är utformad i stallarna, hur djuren utfodras och sköts och hur arbetet med avel och djurhälsa bedrivs. Dessa är viktiga generella faktorer som påverkar hur djuren mår och hur mycket de producerar.


Grisar

Ekologisk grisproduktion skiljer sig mycket från konventionell produktion. De ekologiska grisarna har tillgång till utevistelse, antingen i hagar/på bete (KRAV-grisar) eller en rastgård i anslutning till grisstallet (EU-ekologiska grisar). Alla ekogrisar har också större utrymmen i stallet och får ett annat foder. Genom att ekogrisar, till skillnad från konventionella grisar, får grovfoder och tillgång till utevistelse har grisarna möjligheter att utföra sina artspecifika naturliga beteenden som att söka föda och böka i marken.

Samtidigt som grisarnas miljö ger djurvälfärdsfördelar finns hälsoproblem i den ekologiska grisproduktionen, såsom hög smågrisdödlighet, benproblem och parasitinfektioner. Men det är stora skillnader hur man håller grisarna mellan olika ekologiska gårdar, både inom Sverige och mellan olika länder och därför finns en stor variation i hälsoläge och sjukdomsförekomst.

Läs mer om grisar i ekologisk produktion


Mjölkkor och andra nötkreatur

Stor andel grovfoder från fleråriga klöver-gräsvallar, utevistelse och krav på att djuren ska ha tillgång till bete gör att möjligheterna för naturligt beteende är goda i ekologisk mjölk- och nötköttsproduktion. Forskningen visar också att det finns stor variation i djurvälfärden mellan olika länder inom den ekologiska mjölk- och nötköttsproduktionen.

De främsta hälsoutmaningarna rör juverhälsa, benhälsa och parasiter, men enligt forskningen är det svårt att fastställa om förekomst av hälso- och välfärdsrelaterade problem beror på om produktionsformen är ekologisk eller inte. Snarare har djurägarens skötsel och utformningen av stallar och beten större betydelse. 

Läs mer om mjölkkor och andra nötkreatur i ekologisk produktion


Lamm och får

En grovfoderbaserad uppfödning med utevistelse och bete ökar möjligheterna till naturligt beteende för får och lamm. Längre tid på bete och mer utrymme i stallet ger välfärdsfördelar för ekologiskt uppfödda djur.

Får i ekologisk produktion har i vissa fall hälsofördelar, men på samma sätt som i konventionell produktion finns problem med juverinflammation, parasiter och lammdödlighet. Parasitinfektioner när djuren är ute på bete är en utmaning i ekologisk produktion, samtidigt som tillgång till bete är en viktig faktor för att upprätthålla god djurvälfärd.

Läs mer om lamm och får i ekologisk produktion


Värphöns och slaktkycklingar

Mer utrymme i hönshusen och möjlighet till utevistelse i ekologisk äggproduktion ger hönsen möjligheter att utföra viktiga beteenden och förekomsten av skadliga beteenden som till exempel fjäderhackning och kannibalism kan minska. Fjäderhackning är dock ett av de största problemen både bland ekologiska och konventionella höns. Andra djurvälfärdsproblem är olika parasitinfektioner men inga tydliga skillnader har noterats mellan ekologiska och konventionella produktionssystem.

I ekologisk slaktkycklingproduktion i Sverige används idag långsamväxande hybrider. Långsamväxande kycklingar har en bredare beteenderepertoar och utnyttjar utomhusytorna bättre än medel- och snabbväxande kycklingar. De har också färre fotskador och lägre dödlighet än kycklingar i konventionell produktion. Samtidigt medför uppfödningen med långsamväxande raser en lägre produktionsnivå och högre kostnader.

Tidigare användes samma raser som i konventionell produktion där uppfödningstiden är betydligt kortare. Den längre uppfödningstiden i ekologisk produktion medförde mycket tunga kycklingar och betydande djurvälfärdsproblem med bland annat ökad dödlighet.

Läs mer om värphöns och slaktkycklingar i ekologisk produktion