Användning av kemiska bekämpningsmedel i lantbruket

Användningen av kemiska bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) uttryckt som mängd aktivt ämne har ökat globalt med knappt 60 procent sedan 1990, men ökningen har stannat av i många delar av världen under 2010-talet. Efter en nedgång under 80-talet har mängden bekämpningsmedel som sålts till jordbruket i Sverige varit relativt oförändrat och legat runt 1500 ton verksamt ämne under de senaste 20–30 åren. Användningen i konventionella odlingar av frukt, bär och grönsaker (trädgårdsgrödor), som inte omfattas av denna statistik, är mer omfattande än i jordbruksgrödor, men arealerna för dessa grödor är små. I Sverige utgörs merparten av användningen av bekämpningsmedel av kemiska ogräsmedel.

Det har varit en ökande trend sedan 1990-talet av antalet bekämpningar uttryckt som antalet hektardoser. Man använder dock genomsnittligt mindre mängd per hektar än för ett par decennier sedan, vilket gör att mängden medel som används ändå inte ökat. Andra anledningar till att antalet hektardoser ökat är mer omfattande odling av grödor som är mer beroende av kemiska bekämpningsmedel (till exempel höstsådd spannmål jämfört med vårsådd).

Användningen varierar mellan år, mellan grödor och mellan gårdar. Till exempel så kan väderleken ge variationer i angrepp av växtsjukdomar och insektsangrepp.

Läs mer i avsnittet: Användning av kemiska bekämpningsmedel i lantbruket 

Ingen eller mycket liten användning av kemisk bekämpning i ekologiskt lantbruk

I ekologiskt lantbruk skyddar man grödorna (växtskydd) från angrepp av skadegörare och från konkurrens från ogräs främst genom förebyggande odlingsåtgärder. På nästan hela den ekologiska arealen görs aldrig någon kemisk bekämpning. Ogräsmedel som i konventionell odling står för merparten av bekämpningarna får inte användas alls. Mot insekter och svampsjukdomar finns ett fåtal tillåtna medel (16 st) som bara används i svenska ekologiska odlingar av frukt, bär och grönsaker. Medlen i ekologisk produktion används inte i vall (fodergröda med fleråriga gräs- och klöverarter), spannmål, baljväxter och oljeväxter som odlas på merparten (99,6 procent) av den ekologiska åkermarken.

I ekologisk trädgårdsodling, det vill säga vid odling av frukt, bär och grönsaker, används ett fåtal bekämpningsmedel som definieras som kemiska medel. Trädgårdsgrödorna odlas på mindre än 1 procent av den ekologiska åkerarealen. Medlen är också av annan typ än de som används i konventionell odling, de flesta med låg risk för hälsa och miljö som exempelvis såpa, vegetabiliska oljor och livsmedelstillsatsen kaliumbikarbonat.

Läs mer i avsnittet: Ingen eller mycket liten användning av kemisk bekämpning i ekologiskt lantbruk 

Förebyggande växtskydd och andra bekämpningsmetoder i ekologisk produktion

En grundläggande princip inom ekologiskt lantbruk är att arbeta med förebyggande odlingsåtgärder för att motverka angrepp av skadeinsekter och svampsjukdomar liksom att försvåra för ogräsen, så kallat förebyggande växtskydd. Det är en förutsättning för att ekologisk produktion ska fungera i praktiken där kemiska bekämpningsmedel i stort sett inte används alls. En av de viktigaste åtgärderna är att ha en varierad växtföljd där man växlar mellan grödor från olika växtfamiljer olika år för att försvåra förökning av till exempel en skadeinsekt som angriper en specifik typ av växt eller gröda. Växtföljden är också viktig för att minska ogräsförekomsten.

Andra metoder som används för att skydda grödorna är biologisk bekämpning av skadeinsekter och svampsjukdomar samt mekanisk bekämpning av ogräs och täckning av grödorna (grönsaker och bär) med väv.

Biologisk bekämpning är en viktig del av växtskyddet i ekologisk trädgårdsodling och innebär att skadegörarnas naturliga fiender utnyttjas på olika sätt. Ett sätt är att förbättra förhållandena i odlingslandskapet för naturligt förekommande fiender till skadeinsekter, till exempel genom att skapa boplatser och att öka tillgången på nektar genom att odla blommande växter i eller i anslutning till fälten. Biologisk bekämpning genom tillsättning eller spridning av nyttoorganismer används i Sverige främst i grönsaks-, bär- och fruktodling samt för behandling av spannmålsutsäde mot svampangrepp.

Läs mer i avsnittet: Förebyggande växtskydd och andra bekämpningsmetoder i ekologisk produktion

Miljörisker med kemisk bekämpning

Kemiska bekämpningsmedel används i jordbruket för att skydda grödan mot ogräs, skadeinsekter eller svampsjukdomar som ofta begränsar skörden av grödorna. Samtidigt hittar man rester av bekämpningsmedel i Sverige i mark samt åar och bäckar i jordbruksområden. Bekämpningsmedel kan också spridas med vindar över långa avstånd. Då finns det risk att bekämpningsmedlen skadar andra organismer än de man vill bekämpa. För att även inkludera miljö- och hälsorisker så beräknar Kemikalieinspektionen även ett riskindex för användningen av bekämpningsmedel. Dessa riskindex minskade på 80–90-talet men har under de senaste åren visat en tendens om att öka igen.

Forskningen visar generellt att ett intensivt jordbruk med ensidig odling och en omfattande användning av bekämpningsmedel och kvävegödsel har negativa effekter på biologisk mångfald och viktiga naturnyttor, såsom pollinering och biologisk bekämpning av skadegörare. Även om det kan vara svårt att särskilja olika samverkande faktorer, finns det studier som drar slutsatsen att användningen av kemiska bekämpningsmedel är en viktig orsak till de negativa effekterna av ett intensivt jordbruk på biologisk mångfald.

Läs mer i avsnittet: Miljörisker med kemisk bekämpning