Lantbruket bidrar i hög grad till övergödning av våra vatten. Störst påverkan idag från lantbruket är kväveläckage från åkermark och ammoniakavgång från stallgödsel. Även fosforläckage från åkermark bidrar till övergödning.
Forskare har beräknat att dagens globala nytillförsel av kväve via konstgödsel och biologisk kvävefixering skulle behöva minska radikalt för att nå miljömålen. För att minska tillförseln av nytt kväve behöver en större andel av det kväve som tillförs återcirkuleras, till exempel genom att djurproduktionen integreras med växtproduktionen för att bättre utnyttja djurens gödsel och att kväve i livsmedelskedjans restprodukter återcirkuleras till jordbruket.
Förhöjda halter av kväve och fosfor i vatten orsakar övergödning, vilket i sin tur kan orsaka syrebrist och därmed stor påverkan på det biologiska livet i vattnet. I Sverige står jordbruket för lite mindre än hälften av de utsläpp av kväve och fosfor till haven som orsakas av människan. Jordbruket står också för nära 90 procent av de svenska ammoniakutsläppen [Ref 392][Ref 413].
Kväveanvändningen behöver minska globalt för att nå övergödnings- och klimatmål
Enligt en rad internationella studier krävs en minskad total användning av kväve och fosfor i jordbruksproduktion globalt för att nå de globala miljö- och klimatmålen. För kväve har olika författare beräknat att dagens nytillförsel skulle behöva minska med mellan 25 och 75 procent för att återställa balansen i kretsloppet [Ref 393][Ref 394][Ref 395]. Nytillförseln av kväve till jordbruket sker genom användning av konstgödsel och genom biologisk kvävefixering. Denna bedömning är på global nivå och situationen skiljer sig naturligtvis stort mellan olika regioner och länder.
Över 50 procent av kvävetillförseln globalt är kopplad till djurproduktionen medan endast 17 procent av kalorierna i maten kommer från animaliska livsmedel [Ref 396]. För att minska tillförseln av nytt kväve behöver en större andel av det kväve som tillförs återcirkuleras, till exempel genom att djurproduktionen integreras med växtproduktionen för att bättre utnyttja djurens gödsel och att kväve i livsmedelskedjans restprodukter återcirkuleras till jordbruket. Ökad kväveeffektivitet i produktionen, ändrade kostvanor med lägre andel animalier och minskat svinn är samtliga viktiga åtgärder för att minska kvävebelastningen på land och i vatten [Ref 396].
Minskande överskott av kväve och fosfor för svensk jordbruksmark
I många höginkomstländer har växtnäringsförlusterna de senaste decennierna minskat, även om de fortfarande ofta är höga i en internationell jämförelse [Ref 397]. I Sverige har den genomsnittliga användningen av kväve i jordbruket minskat sedan mitten av 1990-talet och samtidigt har innehållet av kväve i de skördade produkterna ökat, vilket medför att överskottet på nationell nivå minskat med över 30 procent och att kväveeffektiviteten förbättrats väsentligt. Även fosforgödslingen har minskat och det är nu balans mellan tillförsel och skörd [Ref 398].
I statistiken från SCB redovisas även modellberäkningar av kväveförluster till vatten och luft och dessa visar att mindre kväve förloras till miljön idag än på 1990-talet som en konsekvens av ett lägre överskott [Ref 398]. Samtidigt är skillnaderna i kväveanvändning och -överskott stora inom landet och är störst i södra Sverige. Även kvävförlusterna är betydligt större i sydliga samt i djurtäta områden.
Läckage av fosfor från jordbruksmark bedöms också ha minskat något i Sverige under de senaste 20 till 30 åren då fosfor utnyttjas allt mer effektivt [Ref 399][Ref 413]. I den fördjupade utvärderingen av miljömålet ”Ingen övergödning” konstateras dock att fosforutsläppen till främst Östersjön behöver minska betydligt mer för att målen om en god vattenmiljö ska nås [Ref 420].
Utsläpp från lantbruket påverkar övergödningen
• Nitrat (NO3-) är den kväveform som finns i mineralgödsel och frigörs även när kväve i stallgödsel, växtrester och andra organiska material bryts ner i marken. Det är den kväveform som växter oftast tar upp i störst mängd. Nitrat transporteras lätt med vatten och orsakar övergödning främst i vattendrag och hav men även i naturmiljöer på land.
• Ammoniak (NH3) är en gas som framförallt bildas i stallgödsel och som förloras till luften när gödseln lagras och hanteras. Ammoniaken transporteras med luftströmmar och faller så småningom till marken där den ombildas först till ammoniumkväve (NH4+) och sedan till nitrat, en process som orsakar övergödning (och försurning).
• Fosfor i jordbruksmark förekommer i oorganisk form, som fosfater (PO4(-3)) bundna till olika markpartiklar, och i organisk form, inbyggd i markens organiska material. Obunden vattenlöslig fosfor transporteras med vatten och orsakar främst övergödning i sötvattensmiljöer och i bräckt vatten som i Östersjön. Fosfor i stallgödsel finns i både organisk och oorganisk form men betraktas vanligen som lika lättillgänglig för växterna som fosforn i mineralgödsel, där fosforn förekommer som fosfat. Eftersom fosfor kan bindas hårt i jorden och frigöras under lång tid påverkar tidigare fosforgödsling markens innehåll och risken för förluster. Därför kan det dröja innan man kan se resultat av vidtagna åtgärder av minskad fosfortillförsel till åkermark.