Ekologisk mat från jord till bord Avkastning och livsmedelsförsörjning i ekologisk produktion Djurvälfärd på ekologiska gårdar För yrkesverksamma Lokalproducerat och/eller ekologiskt – vad ska vi välja? Ekonomi i ekologisk produktion SLU ekologisk produktion och konsumtion (Epok)

I ett nytt projekt från HIR Skåne har man kunnat visa att det är möjligt att öka odlingen av proteingrödor i Sverige för att ersätta soja och ändå upprätthålla en lönsam produktion. Det skulle dock behövas mer insatser från foderbranschen för att stimulera en sådan utveckling.

En grundprincip för ekologisk produktion är att den ska baseras på lokala kretslopp. Djurens foder ska i huvudsak odlas på den egna gården eller i närområdet och djurens gödsel är en betydelsefull resurs i odlingen. Det importeras dock en del proteinfoder till den ekologiska djurhållningen och importen domineras av soja. Branschorganisationen Foder & Spannmål är den bästa källan för en uppskattning av hur mycket ekologisk soja som importeras till Sverige och under perioden 2018 till 2022 har den pendlat mellan 29 500 och 53 000 ton per år. (Figur 1).

Figur 1. Import av ekologisk soja till Sverige under fem år (Foder & Spannmål 2023).

Vilka djur konsumerar sojan?

Av den sammanlagda importen av ekologisk soja går cirka 70 procent till mjölkkor, 20 procent till värphöns och 4 procent till gris. Användningen av soja i fodret vid ekologisk nötkötts- och lammproduktion är försumbar. I slaktkycklingproduktionen används en del soja, men eftersom omfattningen av denna produktion är mycket begränsad blir andelen av den totala användningen mycket liten.

Utfodringsstrategi för ekologiska mjölkkor viktigast för importen

I projektet finns detaljerade typfoderstater för mjölk-, nöt- och grisproduktion. Foderkostnaden i samtliga fallen är likartat eller billigare med lokala fodermedel och störst utmaning är att få optimal aminosyrasammansättning i grisproduktionen med lokala fodermedel. Det finns beräkningar för tre avkastningsnivåer i ekologisk mjölkproduktion. Foderkostnaden blir likartat och även arealbehovet för foderproduktionen med lokala eller globala foderråvaror, vilket var förvånande. Det visar sig att skuggarealen för att odla den importerade sojan är lika stor som arealbehovet för proteingrödor odlade i Sverige. Om det fanns tillgång till svenskt ekologiskt proteinfoder skulle det vara enkelt att reducera importbehovet av soja med minst 50 procent genom att välja en utfodringsstrategi i mjölkproduktionen baserat på lokala fodermedel.

Går det att ersätta soja med inhemskt protein?

Beräkningar i projektet visar att det med god marginal skulle finnas utrymme för att öka odlingen av proteingrödor i Sverige så att hela importen av soja kunde ersättas. Störst potential har åkerböna/ärtor med en ökad areal från cirka 16 000 ha till 44 500 ha, där ökningen är störst för åkerböna i söder Sverige. En realistisk strategi för att öka den inhemska proteinförsörjningen är ett scenario med 100 procent svenskt ekologiskt proteinfoder till idisslare och 50 procent svenskt ekologiskt proteinfoder till enkelmagade djur. I dagsläget är import troligen nödvändigt för att uppnå en tillräcklig mängd foder med bra aminosyrasammansättning i fodret till grisar och fjäderfä. För att stimulera utvecklingen skulle dock foderindustrin behöva vara en katalysator för att öka användningen av inhemskt odlade proteingrödor i den ekologiska djurproduktionen. Ett exempel skulle kunna vara att teckna kontrakt för proteingrödor i Sverige, med ett pris som är intressant för odlaren. Det skulle även vara en viktig signal om de stora aktörerna satte mål för hur man kan fasa ut behovet av import, inte minst för att minska sårbarheten för foderförsörjningen i den ekologiska produktionen.

Läs hela rapporten här

Ekologiska foderstater med lokala eller globala proteinråvaror – konsekvenser för odling, foderstat, ekonomi och marknaden

För att ta del av siffrorna i detalj går det bra att kontakta Niels på Niels.Andresen@hushallningssallskapet.se