Lantbruk

De ekologiska råvarorna produceras på gårdar och hos odlare runt om i världen. Förutsättningarna kan se väldigt olika ut. Vad har en aprikosodlare i Turkiet gemensamt med en mjölkproducent i Småland?

Enligt världsorganisationen IFOAM:s definition är ekologiskt lantbruk ”ett produktionssystem som bevarar jordarnas, ekosystemens och människornas hälsa. Det förlitar sig på ekologiska processer, biologisk mångfald och lokalt anpassade kretslopp i stället för användning av insatsmedel med skadliga effekter. Ekologiskt lantbruk kombinerar tradition, innovation och vetenskap till gagn för vår gemensamma miljö, främjar rättvisa relationer och en god livskvalitet för alla.”

Det innebär att ekologisk matproduktion strävar efter att visa omsorg om naturen, djuren och människorna. Det handlar bland annat om att i stor utsträckning arbeta med förebyggande metoder, så att till exempel insektsangrepp och ogräs inte blir för stora problem. En stor variation i odlingen, till exempel genom en varierad växtföljd är ofta en nyckel i strategin. Kemisk bekämpning används i stort sett inte i ekologisk odling (läs mer under Växtskydd och bekämpningsmedel) och konstgödselkväve används inte alls, utan gödslingen sker med stallgödsel, gröngödsel och en del gödselmedel gjorda av restprodukter. Spårämnen och kalium kan dock ges i mineralisk form. Djuren får goda möjligheter till naturligt beteende samt utevistelse när det är säsong för det.

Den ekologiska produktionen lyder under regelverk som då och då revideras och uppdateras (läs mer under Märkning och kontroll). Regelverken grundar sig på IFOAM:s principer för ekologiskt lantbruk och det finns regler för både växtodling och djurhållning. All mat som säljs som ekologisk inom EU måste certifieras. Lantbruken får därför regelbundet besök av utomstående kontrollanter som ser till att regelverken följs. Det gäller oavsett var i världen som produktionen sker.

På Jordbruksverkets webbplats finns mer att läsa om ekologisk produktion.

Nedan hittar du fyra inspirationsfilmer som tagits fram av Ekologiska Lantbrukarna för att visa hur några engagerade lantbrukare på svenska ekogårdar jobbar med att omsätta det ekologiska lantbrukets principer i praktiken.  


Kretslopp

Det är en utmaning för det ekologiska lantbruket att bli mer självförsörjande på gödsel. För att kretsloppet ska bli mer slutet behöver näringsämnen återföras från samhället. Idag kan avfall från samhället vara förorenat med kemikalier, medicinrester och tungmetaller vilket begränsar möjligheten att använda det. För att få bra skördar använder många ekologiska lantbrukare kvävefixerande växter, till exempel klöver, som med solljusets hjälp och i samspel med bakterier i marken fångar in kväve ur luften som sedan blir näring för växten och för jorden. Det finns många olika sorters kvävefixerande grödor; klöver, lusern, ärtor, bönor, lupiner, vicker med mera. Dessa grödor är mycket proteinrika och utgör därför ett bra foder till djuren. Hållbart producerade ärtor och bönor är även bra mat för oss människor i vår strävan mot en mer klimatsmart kost.


Djurens naturliga beteende

I ekologisk produktion läggs tonvikten inte bara på djurens hälsa utan också på djurets känslomässiga välmående och möjlighet till ett naturligt liv. Ekologiska djur ges oftast bättre förutsättningar för välbefinnande och ett naturligt liv i enlighet med deras fysiologiska och beteendemässiga egenskaper.


Inga naturfrämmande ämnen

I ekologisk produktion är det viktigt är att välja rätt gröda, rätt sort på rätt plats och göra insatser vid rätt tidpunkt. Ekologisk produktion handlar mycket om tajming. I den här filmen träffar vi Per Modig, ekologisk lantbrukare och rådgivare som odlar grönsaker och baljväxter på sin gård utanför Kristianstad.


Mångfald i och ovan mark

Ekologisk produktion har generellt positiva effekter på den biologiska mångfalden. Den ekologiska produktionens frånvaro av kemisk bekämpning, en större variation i odlingen och det stora inslaget av betande djur är faktorer som gynnar mångfalden. Hur stor den positiva effekten är varierar mellan olika arter och beror på hur intensivt odlat landskapet är i övrigt.